Project BEAM (Bosses Egna AntennMast)

Jag ville ha en bättre antenn än min vertikal men jag hade fram till hösten 2008 inte orkat göra nåt åt saken.
Under en pratstund med min gode vän SM2RZP/Palle sa jag att jag kanske ändå skulle försöka få upp en riktig antenn.
"Sätt upp en Quad då" sade han, men jag tänkte "det blir nog ändå en yagi/beam, en Quad är ju så stor" men efter lite efterforskande så började jag inse att en Quad blir inte så mycket större än en beam. (en quad blir framför allt större på höjden)
Jag hade väl i stort sett beslutat mig för att bygga en 5-bands quad, men insåg att det skulle bli mycket komplicerat att trimma in den. Då beslutade mig för att köpa en färdig yagi i alla fall. Jag hittade precis en sådan Yagi som jag sökte efter på SK2HG's (Kalix radioklubb) forum på nätet till salu från SM2YZY/Christer i Korpilombolo. Den var givetvis begagnad, men en antenn slits inte såvida inte någon höststorm tar den.

Masten på marken

Mosley TA-33-JR 20-15-10 m

Min kontrollbox för antennrotorn och antenntunern (matchboxen)

Masten är en triangelformad fackverksmast med 320 mm sida. Den har två sektioner på 6 m längd. Totalt blir det en 12 m hög mast, den kunde gärna ha varit högre men min tomt är så liten så det är svårt att rymma staglinorna om masten blir mycket högre än vad den är nu.
Materialet är järn, järn är tungt men det går bra att svetsa i det.
Jag lät tillverka två plåtar, en i toppen för att fästa stödlagret i och en fästplatta för rotorn.
Rotorn fick bli en Yaesu G-450A, en av de mindre rotorerna men den är fullt tillräcklig för mig.
Högst upp i masten satte jag ett stödlager Yaesu GS-050.
Jag kunde iofs ha gjort ett glidlager av plast men latmasken slog till så jag köpte ett färdigt lager.
Om man tillverkar ett glidlager av plast så är acetalplast det bästa valet. Acetalplast är så pass hårt så att man kan borra och gänga i plasten direkt, acetalplast har också mycket låg friktion.
Acetalplast marknadsförs bl.a. under namnet Delrin.
Teflon har ännu mindre friktion men är inte så slitstarkt. Nu ska ju inte ett stödlager som sitter i en amatörradiomast "rulla" flera tusen mil, så jag tror inte att problemet är så stort. Om man bara polerar maströret som ska ligga an mot lagret så röret inte har några ojämnheter som sliter på lagret ska det inte vara några problem.
En billig lösning är att tillverka lagret av polyetylenplast (vit skärbräda). Den är kanske inte så slitstark, men den är ju billig.
Man kan ibland läsa på diverse forum på nätet där radioamatörer diskuterar lager (hur man bygger själv alltså) i det oändliga. Vissa säger att det är helt nödvändigt med flera lager som avlastar rotorn, minst 3-4 st ska det vara. Man kan också läsa trådar där det med bestämdhet hävdas att man måste smörja lagren med litiumbaserat fett. Jag hävdar att man behöver bara ett lager i toppen på masten som mycket väl kan vara ett hemgjort lager av Delrin/Teflon (i nödfall vit skärbräda).
(Skulle det nu vara så att antennen är en Yagi utan "förkortningsspolar" för 40m är det en annan sak, då kan det behövas lite robustare grejer)
Gör man det av plast behöver man inte (ska man inte) smörja, men om man har ett lager med kullager kan man smörja med ett fett som inte rinner bort i första regnet. Det duger gott och väl. Försök gärna att skydda själva lagret för regn, det är ingen nackdel.

Antennen är en Mosley TA-33-JR för 10-15-20m banden. En mycket "slank" antenn. Reflektorn är ca 8 meter lång och bomlängden är 3,6 meter, ändå väger den bara 9,5 kilo.
Här kan du läsa om antennen. (länk till tillverkaren)
Under en resa till Luleå fick Biltema besök. Där köpte jag gängstänger, diverse muttrar och bultar, stålwire samt lite annat smått och gott. Byggmax fick sälja cement också.
Jag lät gräva en grop ca 50x50x50 cm för mastens fundament. Där gjöt jag fast fyra M20 gängstänger som i sin tur är fästa i fackverksmastens bottenplatta.
Staglinorna fick fästas i huset samt i maströr som är bara nedslagna (inte psykologiskt utan med slägga) i marken.
Med hjälp av en massa vänner från Sverige, Finland och Thailand så reste vi masten utan problem.
Datumet var den 11 oktober 2009.
Jag kunde omedelbart se att jag fick bättre resultat än med min gamla vertikal. Jämfört med vertikalen fick jag ca 5 S-enheter bättre signal från USA.
Jag hörde massor med japaner, jänkare och kanadensare. Under första passet vid radion hörde jag en amatör från Indonesien men jag kunde inte gå igenom den fruktansvärda pile-upen som han gav upphov till. (pile-up = anhopning av sändare på samma frekvens där alla vill prata samtidigt). Jag har inget extra slutsteg så jag kör endast 100 W uteffekt, många kör med 1000 W och jag har små möjligheter att göra mig hörd i en pile-up då. Men jag pratade bl.a. med en amatör i Thailand (Bangkok) också så antennen fungerade verkligen över förväntan.
Då ska man tänka på att vi då var i det värsta solfläcksminimumet sedan många decennier, läs om solfläckar på sidan om Hamradio.
Det har på senare tid (t.o.m. vintern 2010/2011) visat sig att jag har ett ganska dåligt QTH för USA-QSO'n. Däremot går det mycket bra mot Asien och Afrika. Det är ett berg i vägen mot USA och det skymmer tydligen en del. Eller förändrar strålningsvinkelnt, rättare sagt.
Nät jag skriver detta så har jag haft flera fina DX med bara 100W i ibland våldsamma pile-up's. I Asien har jag haft QSO med Indonesien, Västra Malaysia, Östra Malaysia, Thailand, Indien, Kina, Japan, Afganistan, Kuwait, Oman, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Brunei, Kambodia, Andamanöarna, Taiwan m.m. I Afrika har jag haft QSO med Mocambicue, Etiopien, Egypten, Sydafrika, Senegal och Marocko.
Du kan läsa mer om QSL-kort, diplom m.m. här.