Landade vi verkligen på Månen?

Det förekommer en hel del mysko konspirationsteorier om det mesta och månlandningen är inte undantagen.
För övrigt finns det även en konspirationsteori som säger att Sverige inte alls skulle ha arrangerat VM i fotboll 1958. Den heter "Konspiration 58" (KSP 58) och har en hemsida här. Enligt anhängarna finns det bildbevis för att fotbolls-VM 1958 skulle ha arrangerats i Los Angeles.
År 2002 sände SVT en "mockumentär" som handlade om just detta. Enligt producenten så var anledningen till att han gjorde den att visa medias makt över förnuftet. Den skulle "öppna ögonen" lite på folk och göra så folk inte tror på vad som helst. Exempelvis sådana saker som att förintelsen aldrig har ägt rum.
Det finns en konspitationsteori (tydligen är det en mycket speciell typ av människor tycker sånt här är vansinnigt intressant, och de tror på teorierna...) som säger att Yuri Gagarin aldrig var upp i rymden. http://www.biblebelievers.org.au/gagarin.htm Ibland undrar jag om "bibeltrogna" står för en hel del av teoriena. The Flat Earth Society grundades också av bibeltrogna.
Konpirationsteorin om månlandningarna påminner om dessa teorier såtillvida att "om man upprepar vilket struntprat som helst tillräckligt många gånger blir det till slut sant". Samtidigt vet vi ju alla att allt som finns på Internet är sant... eller? :)
En sak som man kan tycka är underligt med konspirationsteorin om månlandningen är det faktum att amerikanare försöker på alla sätt hålla fram att USA är "the greatest country of all", det finns bara ett (bra) sätt och det är "the American way". Samtidigt försöker ju anhängarna av teorin på alla möjliga och omöjliga vis bevisa att USA inte var kompetenta att ta sig till månen. Är inte det "oamerikansk verksamhet" så vet jag inte... (kanske ett fall för CIA) :)
Det sändes ett "dokumentärprogram" som hette "Did we land on the moon?" på TV för några år sedan där man ställde sig den frågan. I programmet togs många "egendomligheter" upp angående månlandningen.
Anledningen till att USA gjorde så här var att de (enligt teoretikerna) insåg att det inte skulle gå att placera en man på månen och ta hem honom igen. USA skulle förlora massor med prestige om man inte gjorde så här...
Konspirationsteorierna (det finns flera olika som skiljer sig åt en del) är tydligt influerade av Capricorn One (en film, se längre ned). Capricorn One kom 1978 och jag vet inte riktigt vad konspirationsteorierna bestod av mellan månlandningarna och 1978. Efter filmen hade haft premiär kom verkligen konspirationen igång och nu verkar den vara omöjlig att stoppa.

Man kan inte argumentera med en "frälst" konspirationsteoretiker. Om man försöker förklara fenomenen (som jag gör härnere) så är man antingen:

1. Naiv
2. Del av konspirationen
3. Båda delarna
   

Det enda svar som en sann konspirationsteoretiker godtar är "ja, du har rätt". Och då blir det ju inte mycket till diskussion.
Jag såg en enkät (på Aftonbladet) där man hade fått svara på om man trodde att månlandningen var en fejk. Döm om min bestörtning när jag såg att 46% trodde att NASA hade fejkat det hela.
Jag hoppas (och tror) verkligen att de svaren inte var representativa för befolkningen i stort.
Vid en undersökning år 2000 i Ryssland svarade 28% av ryssarna att de inte trodde att amerikanarna hade varit på månen och vid en undersökning av Engineering & Tecnology (en tidning i England som liknar "Ny Teknik" ungefär) år 2009 svarade 25% att de trodde att det var en fejk.
På Kuba får barnen lära sig i skolan att hela månlandningsprogrammet var en fejk.
Den första boken i ämnet hette We Never Went to the Moon: America's Thirty Billion Dollar Swindle och var skriven av Bill Kaysing, Den kom ut på eget förlag 1974.
Den första organisationen som sade att NASA hade fejkat allt var The Flat Earth Society
http://theflatearthsociety.org/cms/
Vid en gallupunderökning gjord 1999 trodde 6% av alla amerikaner att det var en fejk. Efter TV-showen/mockumentären Did We Land On The Moon? Efter den hade sänts i februari 2001 var den siffran uppe i 20%.

Man tar sig för pannan...

De vanligaste argumenten för att månlandningen skulle vara en fejk är:

• Flaggan vajar på månen, det finns ju ingen luft där...
  Flaggan på månen har en pinne längst upp för att hålla upp den. Det finns som bekant ingen luft på månen.
  Normalt när man stoppar ned en flagga eller liknande i marken så måste man vrida pinnen för att den ska tränga ned i marken. Samma fenomen kan iakttagas vid tältning när tältet ska ställas upp.
  Flaggan kommer då i rörelse och den kommer att fortsätta att svänga en liten stund. Anledningen till att den inte stannar direkt är ju att det inte finns luft och därför inget luftmostånd där. Vi är ju på månen, eller hur?
  Men anta att flaggans rörelser beror på vinden på Jorden. I så fall, kunde inte NASA ha gjort inspelningen en dag när det inte blåste halv storm?
  Tror någon verkligen på fullt allvar att det har gått till så?
• Inga stjärnor syntes på fotografierna. Om månlandningen ägt rum och fotona därför skulle vara äkta skulle astronomer kunna se att stjärnornas positioner var förskjutna och därför visas inga stjärnor och därför är de också tagna på Jorden.
  Fotografisk film har en viss dynamik. (Dynamiken är skillnaden mellan svart och vitt kan man säga) Månytan (eller månlandaren) är direkt belyst från Solen och därigenom väldigt ljus. (VÄLDIGT ljus) Att man då skulle kunna ta en bild där både månen (eller vad det nu är) och omgivande stjärnor framträder är omöjligt. Det är för stor skillnad i ljusstyrka helt enkelt. Om man tänker på ett fotografi taget i mycket kraftigt motljus förstår man vad jag menar, det går inte att exponera hela bilden korrekt. Däremot går det bra att ta bilder av stjärnor när astronauterna inte befinner sig på månytan.
  När det gäller förskjutningen av stjärnorna så är det helt korrekt att det blir en sådan. Att en stjärna rör sig i förhållande till bakgrunden när man flyttar på sig kallas stjärnans parallax. En bekvämt längdenhet som brukar användas inom astronomin är parsec vilket är lika med 3,26 ljusår. (förkortning för parallaxsekund, Se länk till Wikipedia om parsec). Om man mäter en stjärnas parallax (i bågsekunder)så får man dess avstånd (i parsec) genom att invertera värdet. a Centauris parallax (den närmaste stjärnan) är 0,77 bågsekunder och dess avstånd från Jorden 1,29 parsec (drygt 4,2 ljusår). Basen i triangeln (se definitionen av en parsec) är då 300 miljoner km (det dubbla medelavståndet Jorden - Solen), men i fallet med månen så är basen i triangeln en 353-del av detta värde. (300000000/768000 = 353). "Månparallaxen" blir då alltså en 353-del så stor d.v.s. 0,77/353 = 0,002 bågsekunder. En bågsekund är en 3600-dels grad. Det ska jämföras med Hubbleteleskopets maximala upplösning som är ca 0,1 bågsekunder.
  En så liten vinkelskillnad upptäcks knappast på ett fotografi. Detta räkneexempel gäller också den närmaste stjärnan där denna effekt blir störst. För alla andra stjärnor blir förskjutningen långt mycket mindre.
  Konspirationsteoretikerna som (enligt dem själva) anser sig ha i alla fall någorlunda hyfsade kunskaper om astronomi och rymdfart borde vara kompetenta nog att förstå att om man framför argumentet om stjärnornas positioner löper man risk att omedelbart idiotförklaras.
  Det här måste vara det mest korkade alternativet.
  Om en konspirationsteoretiker vill bli tagen på allvar (och det vill dom, efter vad jag kan förstå) ska man absolut inte framföra det här argumentet.
  Jag har t.ex. i ett TV-progam sett Bill Kaysing (se längre ned) framföra just det här argumentet (om att astronomer skulle se att stjärnorna inte befann sig på sina rätta platser) och jag kunde inte låta bli att undra om han verkligen tror själv på vad han säger. Gör han verkligen det, så kan man nog lugnt strunta i alla hans övriga åsikter.
• På fotona på astronauterna och månlandaren ser ut som om det finns flera ljuskällor. Skuggorna

  Skuggor är inte alltid parallella på Jorden heller...

  går i olika riktningar. Man kan även se att t.ex. månlandaren är belyst på skuggsidan, det måste vara ett resultat av flera strålkastare.
  Jo, det är sant att det ser ut som om det finns flera ljuskällor på månen. Det beror på att det gör det också. Först och främst har du Solen men det reflekterade ljuset från ev. omgivande berg är väldigt kraftigt. Det ljuset som reflekteras från Jorden eller direkt från marken kan också vara väldigt kraftigt. Att skuggorna faller lite snett kan också bero på att vidvinkeloptik förvränger parallella linjer. Ta ett foto på en randig tapet med ett vidvinkelobjektiv så förstår du...
  Om terrängen inte är plan kommer också skuggorna från olika föremål inte att vara parallella. Exakt samma sak ser vi på Jorden, vi tänker bara inte på det.
• Om man spelar filmen med astronauterna som hoppade omkring på månen fortare ser det ut exakt som om de var på Jorden. Filmen är alltså inspelad på Jorden och visas i ett långsammare tempo för att ge ett intryck av låg gravitation.
  Om man filmar någonting som rör sig i 1 g (som på Jorden) och spelar upp det med lägre lämplig hastighet så ser det naturligtvis ut ungefär som om det vore filmat i 1/6 g (som på Månen), det är ganska sant. Tyvärr så bevisar det ingenting alls, möjligen bara att det går att spela upp filmer i olika hastigheter.
  Den som kan något om fysik vet dock att ett objekt som kastas iväg (i vakuum) rör sig i en parabelbana vars längd är oberoende av objektets massa, det är enbart objektets hastighet och elevationsvinkel som har någon betydelse. Om man (på Jorden) sparkar i marken så flyger visserligen det grova gruset längre än dammet. Anledningen till det är inte att gruset är tyngre egentligen, utan att det grova gruset har en mindre yta i förhållande till sin massa än dammet. Luftmotståndet kommer alltså att bromsa ned dammet snabbare än gruset. På filmen ser man att det fina dammet som kastas upp av månbilens hjul kastas exakt lika långt som det grövre gruset innan det når marken. det bildas inte heller några dammoln som på Jorden. Man har också gjort försök att filma hoppande astronauter på Jorden och visa filmen i slow-motion utan att få det att se bra ut. Det konspiratörerna i själva verket bevisar när de åberopar det här argumentet är att de själva inte riktigt förstår elementär fysik. Bilderna måste helt enkelt vara tagna i ett mycket stort lufttomt rum och vi kunde inte rent tekniskt tömma ett stort rum på luft på 60-talet. Numer så kan vi tömma tillräckligt stora rum på luft på Jorden, men det tar flera dagar. Det betyder att filmen kan inte vara tagen på Jorden, d.v.s. den måste vara tagen på Månen.
  Ett av konspiratörernas "bevis" för att månlandningen var en fejk visar sig alltså i själva verket vara ett bevis för att månlandningarna har ägt rum.
  
• Ett argument som framförs ibland är "Om vi nu var på månen, varför har vi aldrig varit dit sen?"
  USA visade Sovjet, sig själva och resten av världen att USA är "the greatest country in the world". Sen har ingen varit så intresserad av månen, eller rättare sagt, det är för dyrt.
  Om vi skulle återvända på samma sätt som Apolloastronauterna så skulle då i alla fall jag tycka att det vore ett jätteslöseri med pengar. Ingen skulle kunna få anslag för en sån sak och vad skulle vi egentligen åstadkomma med ett nytt besök där? Vi har ju varit där förr...
  Att återvända för att bygga en månbas, det är en annan sak, då är det ingen upprepning av något som redan är gjort. Att som konspiratörsteoretikerna säga att "vi skulle rent tekniskt inte klarat av att åka till månen" är helt enkelt inte sant. Rent tekniskt finns och fanns kunnandet redan då, skillnaden mellan nu och då är rent ekonomisk. När Apolloprojektet pågick på högvarv abetade ca 400000 personer direkt eller indirekt med projektet. Det säger sig själv att något sådant knappast kan hända igen. Rent tekniskt så höll det ju på att gå åt skogen en par gånger, vi får inte veta allt om alla incidenter som skedde. Jag påstår inte att jag skulle veta bättre, men jag vet i alla fall att det fanns många incidenter som var för sig hade kunnat stjälpa projektet. NASA (och astrounaterna givetvis) hade tur att Apolloprojektet gick att genomföra utan dödsoffer. (Utom i Apollo 1)
• Flaggan ser ut att vara upplyst av spotlights för att den ska synas bättre.
  Titta på bilden till höger. Det är en vanlig fasadflagga som solen lyser på bakifrån. Kommentar överflödig.
• Man hör ingen fördröjning i kommunikationen mellan Houston och astronauterna.
  Det är ett annat argument som framförs ibland.
  Om astronauterna befann sig på månen så skulle det bli en fördröjning i kommunikationen mellan astronauterna och markkontrollen på ungefär 2 sekunder, det tar ju ungefär 1 sekund för ljuset att gå från Jorden till Månen.
  Där har faktiskt NASA gjort en "förfalskning". Ljudfilerna, i alla fall de flesta, är editerade för att de ska bli lite mer "lyssnarvänliga" och inte avbrytas hela tiden.
  När Houston säger något till någon av astronauterna finns det helt klart en fördröjning på originalinspelningarna innan Houston får svar från astronauterna. Däremot finns ingen fördröjning när astronauterna anropar Houston och Houston svarar. Det beror helt enkelt på att ljudupptagningen är gjord av markkontrollen.
  För den intresserade finns alla ljudupptagningar på Apollo Flight Journal.
  Konspirationsteoretikerna har helt rätt i det här fallet, jag förstår bara inte riktigt vad de vill bevisa.
  
• På fotografierna från månen se det ibland ut som om objektet på bilden är framför hårkorset som finns i kameralinsen. Se bild. Det här visar ju helt klart att fotografierna är fejkade!
  Ganska många av bilderna har hårkors som se ut att vara bakom det som fotograferas. Förklaringen är att hårkorsen (som alltid är mörka) blir "utfrätta" av objektet (som alltid är vitt/ljust, för det är det på bilderna i fråga om man tittar noga). Du får samma fenomen när du överexponerar ett fotografi. Om nu NASA fejkade de här bilderna så kan man ju fråga sig varför NASA bemödade sig med att måla hårkors i kulisserna eller satte hårkorsen i bilderna överhuvudtaget.

Det finns enligt konspiratörsteoretikerna fyra "huvudskäl" för USA att fejka månlandningarna:

1. Rymdkapplöpningen
2. Ekonomiska skäl.
3. Vietnamkriget
4. USA klarade helt enkelt inte av det.

Skäl 1. Rymdkapplöpningen var nog det viktigaste. Man ville helt enkelt nå målet (en människa på månen) först. Kalla kriget pågick för fullt och genom att vinna rymdkapplöpningen skulle USA återfå självförtroendet. Det var stukat efter det tidiga 60-talet då ryssarna (ibland skenbart) låg före i utvecklingen. Mot slutet av 50-talet insåg NASA att "vi måste göra någonting" så de uppfann Skäl 2, 3 och 4.
Skäl 2. De ekonomiska skälen skulle vara att NASA behövde mycket pengar för att kunna muta alla som var involverade på ett eller annat sätt. NASA var ju tvungna att uppfylla JFK's ord: "We choose to go to the moon…"  och för att kunna göra det så var man tvungen att fejka det hela därför att man inte klarade det rent tekniskt helt enkelt. NASA var tvungna att få ihop $30 miljarder skattepengar för detta ändamål. (Som hämtat ut Capricorn One)
Skäl 3. USA/NASA använde månlandningarna för att få fokus från Vietnamkriget till någonting annat. Månlandningarna upphörde ju samtidigt med Vietnamkriget, det skulle vara beviset. Ursprungligen var det tänkt att Apollo 17 skulle följas av Apollo 18, 19 och 20 men den 2 september 1970 strök man de flygningrna pga budgetnedskärningar. Om NASA hade tänkt bluffa månlandningarna bör de ha haft några år på sig att förbereda bluffen, man gör inte en så här sak enkelt och i början fanns ingen anledning att flytta fokus till något annat, det var inte så stora protester i början av Vietnamkriget. F.ö. som Irakkriget...
Skäl 4. Enligt konsporatörerna så kunde inte NASA rent tekniskt genomföra en månlandning. NASA hade uppenbarligen den tekniska kompetensen radan då, skillnaden är bara att idag skulle vi kunna göra det på ett mycket säkrare sätt. NASA skickade iväg astronauter lite väl chansartat och hade tur flera gånger att alla överlevde sina månfärder, det medger jag. (Astronauterna i Apollo 1 omkom vid ett marktest)

En sak som upprepas ingenom alla olika konspirationsteorier är:
- Vi har ju sett så enkelt det är att iscensätta en falsk rymdfärd i filmen Capricorn One som kom 1978. Filmen handlade om att NASA höll på att mista sina fonderingar från staten. Då fejkade man en Marslandning för att inte behöva lägga ned hela rymdprogrammet.
Capricorn One var (en bra) film, det tycker även jag.
Anledningen till att många scener i Capricorn One påminner om månfärderna är också att de använde sig av bilder m.m. från månlandningen för att öka realismen. Capricorn One är alltså gjord med månlandningarna som förebild.
Att använda sig av en science-fiction för att bevisa att något verkligt är en fejk kräver logik i den högre skolan, åtninstone högre än vad jag behärskar.
Det finns som sagt en "dokumentär" som handlar om den fejkade månlandningen som heter "Did we land on the moon?"
Nu ska man för det första ha klart för sig att det inte är någon dokumentär. Det är en s.k." mockumentär", av engelskans "mockumentary" - "mock documentary". Det är alltså en fiction men den är gjord så att den påminner om en dokumentär. Ett annat exempel är "The Blair Witch Project".
Mockumentären (Did we land on the moon?) finns att se på Youtube.

Del 1 av mockumentären
Del 2 av mockumentären
Del 3 av mockumentären
Del 4 av mockumentären
Del 5 av mockumentären

Om man letar på "moon" och "hoax" på Youtube hittar man massor också.
Man brukar också höra att bilderna från Månen är alldeles för bra (kvaliten då alltså)
Man bör i det sammahanget tänka på att det togs ca 32000 bilder på Månen under Apollo-färderna. NASA publicerar givetvis inte de som bara blev skräp. Och det gäller de allra flesta. Om jag har varit på semester någonstans och fotograferat 30000 bilder och ska inte visa mer är en par hundra när jag kommer hem så visar jag ju naturligtvis bara de allra bästa. Bilderna är också tagna med en Hasselblad 500 EL/M Data kamera med Carl-Zeiss optik på 70mm film. Det är en MYCKET bra kombination.
Men för den intresserade finns alla bilder att titta på hos "Lunar and Planetary Institute" i Houston. Där kan vem som helst se alla bilder från Apollo-färderna.

Men det allra tyngsta argumentet mot att det var en bluff är ändå:

Anta för ett ögonblick att det VAR en bluff. Förutom att NASA då skulle ha lyckats med konststycket att lura större delen av världens befolkning inklusive hela forskarvärlden, måste de även ha haft Sovjet på sin sida. Sovjet var ju motståndarna i det kalla kriget och att de inte skulle upptäcka en sån sak är otänkbart. Sovjet hade ju sitt eget rymdprogram samtidigt. Bara tanken på att Sovjet satt och lyssnade på radiokommunikation från månen i sina egna mottagare utan att inse att den inte kom från månen eller att det var något annat konstigt i görningen är löjlig.
Alltså måste Sovjet ha varit med på det och att "ärkefienden" mitt under det kalla kriget skulle hjälpa till att besegra sig själv i en av de mest prestigefulla "kraftmätningarna" USA och Sovjet haft håller inte i alla fall jag som särskilt troligt.
Om USA hade försökt att fejka alltihop så skulle ingen ha varit mer intresserad att tala om det för världen än Sovjet.
Det är också troligt att Sovjet hade lite mer resurser i fom av signalspaning, fotoanalys och tusentals spioner än vad konspirationsteoretikena har. Att Sovjet ändå inte har avslöjat "bluffen" är talande tycker jag.
Om Sovjet hade gjort ett "scoop" och avslöjat USA's fejk skulle det ha blivit en enorm prestigeförlust för USA, och prestige var det som månlandningarna till största delen handlade om.
Men det har ju konspirationsteoretikerna också svar på:
- Sovjet höll på med samma sak och insåg också att det inte skulle fungera. De började därför att fejka sin egen månlandning. Detta visste USA och Sovjet visste att USA visste att Sovjet visste... Ingen kunde därför avslöja den andra utan att röja sig själv... håhåjaja... jag blir så trött... måste ta en Treo...
Just det att Sovjet också höll på med sin egen fejk ska också vara anledningen till att det ALDRIG har kommit ett enda ord från officiellt håll i Sovjet/Ryssland som stödjer teorin. Man tycker ju att de vore i deras intresse att låta folk veta. Vad jag vet så har det inte framförts några konspirationsteorier från något land med undantag för Kuba och Nordkorea.
Nu har det kommit ett ännu tyngre bevis för att månlandningarna verkligen har ägt rum:
Här kan du se bilder från LRO (Lunar Reconnaissance Orbiter) som visar Apollos landningsplatser. Man kan se landarna och när det gäller Apollo 14's landningsplats, även fotspår m.m.
Bilderna är ju givetvis inte knivskarpa, de är ju tagna från omloppsbana runt månen och inte från en helikopter. Jag har läst att "om nu NASA ändå skulle fejka kan de väl ha gjort lite bättre bilder". Om bilderna hade varit bättre hade någon annan sagt: "bilderna är alldeles för bra, det måste vara en fejk".
Konspirationsteoretikerna anser tydligen också att de själva är de enda som är experter på Photoshop, medan NASA inte har några bland de anställda som ens klarar att sudda ut en vit fläck mot en helsvart bakgrund.
NASA består (enligt teoretikerna) av en samling klåpare som har gjort mängder missar med rekvisitan som man inte ens absoluta nybörjare gör.
Det finns en "filosofisk princip" som heter Ockhams rakkniv, den säger lite kort och vårdslöst uttryckt att "den enklaste förklaringen av ett problem brukar vara den rätta".
I fallet med konspirationsteorin anser jag att det varit betydligt svårare för NASA att fejka och hemlighålla allt än att verkligen sända astronauter till månen.
Man får också ibland höra att astrounauterna som hade varit på månen upplevde något som fick dem att bli bokstavstrogna kreationister. Som keationist så tror men att det har varit en Syndaflod, Noaks Ark m.m. Mig veterligt har det bara hänt med endast en av de tolv män som hade gått på månen, nämligen James Irwin, månlandarpilot på Apollo 15. Han började efter sitt månbesök att anordna expeditioner (alla resutatlösa) för att hitta Noak Ark.
Med tanke på att ungefär var fjärde amerikan är kreationist (säger de själva) så är det kanske inte så konstigt att någon (statistiskt sett borde det faktiskt vara fler) av Apolloastrounauterna blev kreationist "på gamla dar".
En sak som jag tycker är ganska talande är att det faktum att det finns flera konspirationsteorier som skiljer sig åt på vissa punkter medan det bara finns en teori om månlandningarna som enligt mig är den riktiga. I det första fallet kommer de får olika håll som inte har med varandra att göra medan de i det senare fallet kommer från en enda källa, nämligen NASA.

Bill Kaysing

Ralph Rene

Bart Sibrel

Bill Kaysing (död 21 april 2005) brukar kallas "månkonspirationens fader". I "konspirationsdokumentärerna" där han var med brukar det anges att han var f.d. chef vid Rocketdyne (där man tillverkade Apollo's motorer) - en f.d. chef på Rocketdyne låter ju som en väldigt säker källa. Han brukade ange att han var "Moon Hoax Investegator" (Månbluffsutredare) :) då han var med i TV.
Han påstod bland mycket annat att både Apollo 1 och Challengerolyckan var bluffar. NASA hade i båda de fallen mördat astronauterna. Astronauterna på Apollo 1 och Challanger skulle ha mördats då de hotade avslöja bluffen. Han anklagade dämed NASA för seriemord på 10 astronauter.
När Jim Lovell (Apollo 8 och Apollo 13) fick reda på vad Bill Kaysing hade sagt kallade han honom för "knäppgök" varefter Bill Kaysing hade mage att stämma Jim Lovell för ärekränkning men att anklaga NASA för seriemord var tydligen enligt Bill Kaysing helt ok. Jag vet inte om det är straffbart i USA att beskylla någon i media för seriemord på 10 personer utan att ha mer "på fötterna" än vad Bill Kaysing hade. Tydligen är det inte det.
Bill Kaysing hade ingen som helst vetenskaplig/teknisk utbildning. Han arbetade vid Rockedynes avdelning för tekniska publikationer där han var bibliotekarie. Han slutade också vid Rocketdyne i maj 1963.
Mot slutet av hans liv levade han i en husvagn med massa katter, vad jag då vet.
Marcus Allen nämns också ofta som en säker källa för fakta kring månkonspirationen. Han är utgivare av tidskriften Nexus (som handlar om alternativ vetenskap, UFO'n och liknande). Han är därför part i målet. Månkonspirationen är ju delvis hans levebröd, han vill ju sälja tidningar m.m.
Nexus magazine finns också på webben.
Ett citat från Nexus hemsida:
"NEXUS is a bi-monthly alternative news magazine covering health breakthroughs, future science and technology, suppressed news, free energy, religious revisionism, conspiracy, the environment, history and ancient mysteries, the mind, UFOs, paranormal and the unexplained"
(Jag tycker inte vi behöver nämna Marcus Allen så mycket mer)
Ralph Rene förekommer ofta i sådana här sammanhang. Han var en av de ledande konspirationsteoretikerna (han dog i december 2008).
För att göra en lång historia kort: Han sade att han hade en universitetsexamen och titulerade sig "Author/Scientist" vid TV-inslag m.m.
I själva verket var han under en period utgivare för en liten tidning m.m. Han erkände till slut i sin biografi att han hade ingen universitetsexamen utan han kallade sig "självlärd". Enligt min mening så saknade Ralph Rene all förståelse för grundläggande fysik och den elementäraste matematik. Synd bara att han inte insåg det själv.
Ralph Rene kallade sig "an extra bright kid from the slum". Hur det var med slummen vet jag inte, men han hade då inte brist på självförstoende. Han var var (enligt mig) en blandning av en amatörfysiker som har fått det mesta om bakfoten och en person som helt enkelt ville bli känd.
Ralph Rene studerade en period på Rutgers University, han avbröt dock studierna och jobbade senare som snickare och mekaniker.
Han var uppfinnare också och innehade två patent:
Det ena var ett munstycke till gasbrännare att användas t.ex. av rörmokare vid hårdlödning så man inte brände hål i väggen och det andra gällde en gångbräda för takarbetare med ställbar vinkel så den passade på alla taklutningar. På grund av detta kallade han sig "Author/Scientist/Inventor" (stryk det som ej önskas)

Han hade även följande teorier:

• Einsteins relativitetsteori är felaktig.
  
• Newtons gravitationsteori är felaktig, det är enligt Ralph Rene elektriska krafter som håller ihop solsystemet.
  
• Coulombs lag är felaktig.
• Arkimedes princip är felaktig. Arkimedes princip säger att ett föremål nedsänkt i vätska påverkas av en uppåtriktad kraft, som är lika stor som tyngden av den undanträngda vätskan. Vore den felaktig skulle det få återverkningar på alla fartyg på hela Jorden.
• Pi är inte lika med 3.1415926, Pi är enligt Ralph Rene lika med 3.146264
• Jorden har ingen "bula" vid ekvatorn av rotationen. Jorden skiljer sig enligt Ralph Rene från alla andra himlakroppar vi sett. Att bulan finns där och är gott och väl mätbar spelar tydligen ingen roll.
  
• Det var USA själva som gjorde attacken mot World Trade Center (CIA, FBI m.fl.)

Han har en webbsida på http://ralphrene.com/ - han försörjde sig på att sälja böcker i ämnet, men ni kan ju titta in där för att bilda er en egen uppfattning om honom.
Han hade äver en tendens att idiotförklara alla som inte höll med honom i hans halsbrytande teorier och kallade de flesta "traditionella" forskare för "gas bags" (uppblåst, arrogant, gillar ljudet av sin egen röst - en perfekt bild av honom själv tycker jag)
Jag har ett utdrag av informationen på hans sida här. Han har ju gått bort, så kanske hans sida försvinner snart.
Brian O'Leary har även förekommit i bl.a. "Did we land on the moon?" Han är/var en knepig figur. Han var astronom och astronaut. 1964 tog han en master of art i astronomi vid Georgetown University och 1967 en Ph.D. i astronomi vid University of California at Berkely. Han flög aldrig, men var uttagen i astronautgrupp 6 (där nästan alla andra flög ett eller flera uppdrag med Rymdfärjan). Dock verkade det ha slagit slint alldeles på slutet. Han trodde bl.a. på "free energy" dvs evighetsmaskiner. Hur en Ph.D. kan tro på "free energy" är för mig en gåta. Det verkar som om något hände i hans liv vid slutet av 60-talet. (Woodstockfestvalen var 1969 och "Summer Of Love" var sommaren 1967, bara för nämna det)
Jag läste också att John Mauldin, en fysiker som arbetar/arbetade (vet ej om han lever ännu) på NASA hade sagt att man behövde minst två meter tjocka väggar på månlandaren för att skärma mot det kosmiska strålningen. Månlandarens väggar bestod av en lite tjockare aluminiumfolie så hela konstruktionen påminer mer om ett tält än ett rymdskepp. John Mauldin har säkert rätt i att det behövs två meter tjocka väggar för att stoppa en kraftig solstorm men då får man tänka på en par saker där man verkligen tycker han borde veta bättre. Man kan dela in kosmisk stålning i två typer:
1. Den verkliga kosmiska strålningen. Kommer från avlägsna svarta hål, supernovor m.m. och är ganska konstant. Den består mest av protoner som färdas i hastigeter nära ljusets. Den kan man inte göra så mycket åt.
2. Partikelstrålning från solen. Det är här det verkliga problemet ligger. Om astronauterna är oskyddade på månytan eller nästan oskyddade som de är i månlandaren så blir det problem vid en solstorm. Astronauterna kan då få höga strålningsdoser. Men det är en kalkylerad risk man år ta, man får försöka att undvika sådana perioder när solen är som aktivast också. Här skulle det säkert vara bra med två meter tjocka väggar. Dock för det också med sig att man inte tar sig till månen överhuvudtaget. Men för en Marsresa är strålningen ett verkligt problem.
Bart Sibrel är en regissör (givertvis till en par konspirationsfilmer) och en ledande konspirationsteoretiker. En berömd incident när det gäller Bart Sibrel var när han i april 2001 lurade Buzz Aldrin till ett hotell och utgav sig för att vara reporter och göra en intervju för ett Japanskt barnprogram. När Buzz Aldrin mötte Bart Sibrel på hotellet sträckte Bart Sibrel fram Bibeln och ville att Buzz Aldrin skulle svära på den att han hade varit på månen. Buzz Aldrin vägrade varefter Bart Sibrel kallade honom för en fegis, lögnare och tjuv.
Buzz Aldrin svarade med att sänka Bart Sibrel med en höger.
Jag förstår Buzz Aldrin. Om jag hade satsat större delen mitt liv åt en enda sak (som astronauterna har gjort) och sedan jag har genomför mitt mål kommer någon och påstår att jag ljuger om att ha gjort det, då skulle jag också bli arg. (för att uttrycka det försiktigt)

Jag har faktiskt hittat händelsen på Youtube:

Det finns bra site som förklarar/vederlägger det mesta (allt) omkring månkonspirationerna på http://www.clavius.org/

Den första organisation som sade att NASA hade fejkat allt var The Flat Earth Society.

Man ska ochså tänka på det politiska klimatet när den uppstod. (den har som alla myter förändrats något genom åren) Det var under slutet av Vietnamkriget och Watergateskandalen och den amerikanska befolkningen hade då inte speciellt höga tankar om regeringen.
Bara tanken på att flera tusentals personer (det skulle helt enkent inte gå att genomföra som teoretikerna säger om bara några kände till det) kände till det här och ingen har talat med någon tidning eller annat media får det att svindla. Vilket scoop det skulle bli, media skulle betala vad som helst för den storyn... (f.ö. så är det är helt omöjligt att genomföra något sådant)
Inget scoop har hörts/synts, det säger det mesta.
Någon bitter, bortglömd, underbetald, missförstådd ingenjör måste det väl finnas/ha funnits på NASA?

Verför jag skriver om det här är för att jag tycker det är synd att ungdomen som växer upp nu och inte har några egna minnen av Apollo ska löpa risk att börja tvivla på att människan har varit på månen. De här sidorna kommer inte att förändra nåt, men jag tycker det är frustrerande att diskutera det här med någon speciellt om jag märker att det jag diskuterar med verkligen tror på vad han säger.