Rymdkapplöpningen

Rymdkapplöpningen startade (från USA's sida) när John F. Kennedy i september 1962 yttrade de berömda orden: "we choose to go to the moon in this decade and do the other things, not because they are easy, but because they are hard". Därmed satte han igång ett av de dyraste projekten någonsin för de amerikanska skattebetalarna någonsin. Från Sovjets sida startade rymdkapplöpningen egentligen först något år senare p.g.a. vissa "byråkratiska problem" (kan man säga) USA's självförtoende var lite stukat och militären fruktade en kärnvapenattack från Sovjet.
Rymden erövrades först och främst mest med modiferade interkontinentala missiler som bärraketer. Vid andra världskrigets slut hade USA också tagit ca 100 st V2-raketer och Wernher von Braun som "byte". Von Braun utvecklade sedan många bärraketer som USA använde.1956 skapades Army Ballistic Missile Agency (ABMA) under Wernher von Brauns ledning för att utveckla den ballistiska missilen Jupiter. Man arbetade även på en "super V2-missil" som senare blev Redstone-raketen. Sedan kom även Jupiter C (som var en förbättrad Redstone) 1958 bildades National Aeronautics and Space Administration (NASA). ABMA gick in i NASA och blev själva kärnan i NASA:s rymdprogram.
Den 5:e maj 1961 åkte Alan Shephard i Mercury 3 i en modifierad Redstone till 187 km höjd och blev därigenom USA:s förste astronaut. Den allra förste "amerikanen" blev dock en apa vid namn Ham i januari 1961.
Senare under 1961 sändes Virgil "Gus" Grissom upp i Mercury 4.
Den 4 oktober 1957 sattes Sputnik 1, världens första satellit i bana runt jorden. Den sände "pip-pip" i 21 dagar och skrämde nästan slag på USA. De insåg nu att Sovjet kunde anfalla USA på ett sätt som USA inte hade något som helst försvar mot.

De två största orsakerna till att kapplöpningen överhuvud blev av var nog:

1. Politikerna var desperata att "återupprätta" USA's rykte i världen. Ryssarna hade ju nyligen visat att de var USA överlägsna på ny teknik.
2. USA's militär var också desperata. De trodde att ryssarna kunde släppa en atombomb på New York utan förvarning. Numer finns det "bättre" sätt.

Man får se det med den bakgrunden av för att verkligen förstå hur det var möjligt att få USA's politikerkår att skjuta till så mycket pengar under så många år.
Fram till dess att USA skickade upp Alan Shepard hade Sovjet sänt upp Sputnik 1 (världens första satellit), Luna 1 (världens första rymdsond som flög förbi Månen), Luna 2 (världens första människoskapade objekt som slog ned på Månen), Luna 3 (sände första bilderna från Månens baksida), Sputnik 2 (första varelsen i rymden, en hund). Första människan i omloppsbana (Jurij Gagarin i Vostok 1 i april 1961). Det var egentligen bara i slutet av kapplöpningen som USA kom i fatt och gick om. Sovjet har Sergei Korolev att tacka för mycket. (Han var Sovjet's Wernher von Braun).
I själva verket var det ändå så att Sovjet "ledde" visserligen kapplöpningen i början, men ledningen var skenbart stor. Sovjet har traditionellt haft en förkärlek för rekord av olika slag och inte minst, att meddela alla att rekorden är slagna. (Jag tror de kallar företeelsen för propaganda ibland...)
Det finns framför allt tre personer att nämna när det gäller USA:s rymdprogram. De är:
Werner von Braun. Han utvecklade många bärraketer i USA:s rymdprogram. Han kom till USA efter krigsslutet med några V-2 raketer och utvecklade dem vidare. V-2 stod för Vergeltungswaffe 2 (Vedergällningsvapen 2) Med start från V-2 utvecklade han Redstoneraketen, Jupiter-C (som var en modifierad Redstone) och tiil slut Saturn V. Braun var Sturmbannfuhrer i Tysklands nazistparti och en dekorerad krigshjälte. Hur mycket nazist eller motvillig nazist som bara ville syssla men raketer han var får andra bedöma.
Två personer som medverkade i kapplöpningen och kan vara värda att nämna är:
Chris Kraft. Det var han som var en av huvudmännen bakom Misson Conrol Center (MCC) i Houston. Nedräkningen sköttes från Launch Control Center (LCC) som låg på KSC, medan MCC tog över kontrollen några sekunder efter raketen lyft. Efter MCC hade tagit över sköttes allt från MCC. Chris Craft var Flight Director under de tidiga flygningarna med Mercury och var en av pionjärerna, både operativt och "tekniskt".
Gene Krantz var Chris Crafts efterträdare som Flight Director och en mycket "färgstark" personlighet. Han var Flight Director på Geminiflygningarna samt på de udda flygningarna med Apollo, dvs Apollo 7, 9, 11, 13, 15 och 17. Det är framför allt från flygningarna med Apollo 11 och 13 han är ihågkommen. Det var han som under färden med Apollo 13 som han yttrade orden "Failure is not an option".

Från USA's sida bestod kapplöpningen av tre faser.
1. Mercuryprojektet. Skulle för det första föra en människa till omloppsbana och se om han kunde överleva där.
2. Geminiprojektet. Skulle undersöka/träna om det var möjligt att göra nåt nyttigt arbete i rymden. T.ex. rymdvandringar, manövrering, dockning m.m. För att Apolloprojektet skulle gå att genomföra var det ett absolut krav att Gemini gick att genomföra.
3. Apolloprojektet. Skulle placera en människa på månen.

Följande milstolpar passerades i rymdkapplöpningen/månkapplöpningen: (fram till 1970)

Sputnik 1 - första satelliten, den 4 oktober 1957
Vostok 1 - Jurij Gagarin, första människan i rymden, 12 april 1961.
Mercury 6 - John Glenn. Förste amerikanen i omloppsbana. (April 1962, USA)
Voskhod 2 - Första EVA (rymdpromenaden) av Leonov. (Mars 1965, Sovjet)
Gemini 4 - Första amerikanska EVA. (McDivitt, White) (Juni 1965)
Venera 3 - Första rymdsonden på Venus. Kraschlandade. (November 1965, Sovjet)
Luna 9 - Första mjuklandningen på Månen (Januari 1966, Sovjet)
Surveyor 1 - Första amerikanska mjuklandningen på Månen. (April 1966, USA)
Apollo 8 - Första människan som rundade Månen. (Borman, Lowell, Anders) (December 1968)
Apollo 11 - Första månlandningen. (Armstrong, Aldrin, Collins) (Juli 1969, USA)
Venera 7 - Första mjuklandningen på Venus. (Augusti 1970, Sovjet)

Vad fick vi ut av rymdkapplöpningen i slutändan?

1. Vi fick se människor på månen. Det var en stor prestigevinst för USA, men inte betyder det så mycket, egentligen, om man ser till andra mer nödvändiga projekt.
2. Vi fick se att USA var överlägsna Sovjet på rymdfart. Detta var det absolut viktigaste för USA och betydde samtidigt (i politikernas ögon) att USA var bättre än Sovjet på alla andra tänkbara områden också. Det betydde även att USA's statsskick var bättre, att USA's moral var bättre samt "The American Way..." m.m.
3. Teknikens utveckling under månprogrammet har kommit alla till gagn, se bara på såna saker som utvecklingen av halvledare m.m. Det är väl det här som jag ser som den största nyttan (för folk i allmänhet, menar jag då) med månprogrammet. Det är också det här argumentet som används mest när man ska rättfärdiga programmet och inte satsade mer pengar på såna detaljer som fattigdomsbekämpning, socialt skyddsnät även i USA m.m.
Hela kapplöpningen till första människan på månen hade bara ett enda syfte. Det enda som var viktigt för Sovjet respektive USA var att hinna först av prestigeskäl. Om man säger nåt annat så lurar man sig själv. Man talar om forskningsresultat m.m. men det var nog egentligen så att forskarna fick bara en del forskning "på köpet". Det var inte alls så att man for till Månen i forskningens namn.
Det ser man också tydligt då intresset för hela rymdprogrammet minskade dramatiskt så fort USA hade vunnit genom Apollo 11.
Vi har trots det rymdkapplöpningen att tacka för mycket av den tekniska utvecklingen. Det finns många s.k. "spin-offs" från rymdfärderna. (Teflon är dock INTE en sådan, att Teflon skulle vara ett resultat av rymdkapplöpningen är en myt)
Det moderna rymdprogrammet är, enligt min mening, betydligt "sundare". Nuförtiden finns mycket mindre militära intressen. Militären är förstås intresserad av spin-offs och har en hel del att säga till om vid vissa typer av rymdprogram, men det är då inte att likna vid rymdkapplöpningen på 60- och 70-talet.
Många satelliter (TV-satelliter m.m.) finansieras rent kommersiellt nu. Många projekt är också rena forskningsprojekt utan militära intressen.
Kapplöpningen påverkade/påverkar inte bara dagens rymdfart utan den har också fått många (inklusive mig) att bli intresserade av astronomi och rymdfart. Jag minns när man satt andäktigt och tittade på månlandningen på TV, man byggde modeller av Saturn V m.m.

Jag kan inte bedöma sanningshalten i den här historien, men kul är den... jag tycker den lite grann illustrerar skillnaden mellan NASA och Sovjet i rymdkapplöpningen.
"Mitt under den värsta rymdkapplöpningen på 1960-talet, bestämde sig NASA för att de behövde en kulspetspenna så att astronauterna kunde skriva i den viktlösa miljön i sina rymdkapslar.
Efter omfattande forskning och utveckling togs Astronautpennan fram - till en kostnad av ungefär åtta miljoner svenska kronor. Pennan fungerade utmärkt och fick dessutom en enorm uppmärksamhet här nere på jorden.
Sovjetunionen, som stod inför samma problem, använde en blyertspenna."

Hela rymdkapplöpningen kostade USA ca $26 miljarder eller 169 miljarder SEK i 60-talets pennningvärde, omräknat till 2010 års penningvärde blir det drygt 1100 miljarder SEK. Det beror dock mycket på hur man räknar. men det är ungefär lika mycket som en tredjedel av Sveriges totala BNP för ett år. Det är okänt vad rymdkapplöpningen kostade för Sovjet, men man gissar på att den kostade ungefär 500 miljarder SEK i 2010 års penningvärde. (50% av USA:s)
Källa: http://www.historyshots.com/space/backstory.cfm. samt SCB.
Omräknare mellan olika penningvärden: http://www.westegg.com/inflation/