Rymdsonder

Rymdsonder har numera besökt alla planeter inklusive Pluto. Pluto räknas ju inte heller som en riktig planet numer utan en dvärgplanet. Flera av Jupiters månar, en par kometer, några asteroider m.m. har redan fått påhälsning.

Fastän det vore mycket intressant med en bemannad färd till t.ex. Mars är det nog något som knappast
kan bli verklighet på ganska många år än. (Hoppas jag har fel)

Rymdsonderna får bana väg för oss ut i solsystemet och sen får vi hoppas att det ekonomiska och
politiska klimatet tillåter att människan följer efter.
Att månfärdena blev verklighet får man nog "tacka" det klimatet för. Hade inte det kalla kriget pågått för fullt
samtidigt som USA:s självförtroende fick sig en allvarlig knäck i och med Sputnik så tror i alla fall inte jag
att vi landat på månen så snart som vi gjorde.

Jag ska här beskriva ett antal olika rymdsonder som har flugit kors och tvärs vårt solsystem. Jag gör
absolut inte några anspråk på att listan är komplett utan jag vet däremot att många projekt saknas.
Sidorna här ska uppdateras då och då så det kan hända att jag lägger till saker efterhand.
Jag tar också enbart upp obemannade sonder här.

Inom parantes anges vems projektet var. (Listan är inte i kronologisk ordning och långt ifrån komplett)

Veneraserien (Sovjet)

Zondserien (Sovjet)

Explorerserien (USA) (inte hela serien)

SOHO (ESA/NASA)
SOHO (Solar and Heliospheric Observatory) är ett solobservatorium placerat i L1 (Lagrangepunkt 1) där Jordens och Solens gravitation upphäver varandra. (enkelt uttryckt) SOHO befinner sig alltså mellan Jorden och Solen på ett avstånd av ca 4 ggr Månens avstånd till Jorden. SOHO övervakar den sidan av Solen som är vänd mot Jorden.

STEREO (A och B) (NASA)
Det är viktigt att veta vad som händer med solen. (solstormar m.m.) Vi kan inte göra något åt dem, men vi kan förbereda oss så att skadorna på satelliter, kraftnät m.m blir minimala. SOHO befinner sig på en punkt mellan Jorden och Solen och kan därför ge mätvärden en tid innan stormen träffar Jordens magnetfält. STEREO består av två sonder som befinner sig på var sin sida av Solen ungefär i Jordens bana. Tack vare STEREO kan vi nu övervaka i stort sett hela solytan och ge ganska säkra prognoser på rymdvädret.

Pioneer 10 och Pioneer 11 (NASA)
Skickades upp 1972-03-03 (Pioneer 10) och 1973-04-06 (Pioneer 11). Pioneer 10 blev den första förbiflygningen av Jupiter under 1973. Pioneer 11 gjorde sin Jupiterpassage 1974, därefter fortsatte den till Saturnus för att göra första förbiflygningen där under 1979.
Bägge sonderna sände en hel del bilder m.m.
På http://www.nasa.gov/mission_pages/pioneer/index.html finns massor med information om Pioneer-projektet.

Voyager 1 och Voyager 2 (NASA)
Voyager 1 sändes upp 1977-09-05 och passerade Jupiter (1979-03-05) och Saturnus (1980-11-13). Några dagar innan Voyager 1 sänder Voyager 2 upp (Jo - det är rätt, 1977-08-20 för att vara exakt) och passerade i tur och ordning Jupiter (1979-08-07), Saturnus (1981-08-26), Uranus (1986-01-24) och Neptunus
(1989-08-08).
Här finns mer att läsa om Voyager-projektet:
Voyager Project Home Page
NSSDC Voyager Home Page
Fakta om Voyager från JPL
Ytterligare en sida från JPL
Diverse info från NASA/ARC

Viking 1 och 2 (NASA)
Viking 1 och 2 var USA's två första lyckade mjuklandningar på Mars. Viking 1 var först, den landade 1976-07-20 och Viking 2 1976-09-03. Dessa sonder sände tillbaka mängder med data från Marsytan och var även programmerade att leta efter spår av mikroorganismer på Mars. Resultaten av dessa mätningar diskuteras ännu, vissa forskare anser att resultaten tyder på bakterier medan andra anser att mätresultaten kan förklaras med enbart kemiska reaktioner.
Idag lutar det väl åt att ytan på Mars är utan liv nu men det kan enligt vissa forskare finnas liv längre ned i berggrunden och det är inte alls osannolikt att liv i form av bakterier o.dyl. fanns där i alla fall tidigare. Då måste man väl först fundera på vad liv är egentligen, vi kan ju ganska bra definiera vad liv på jorden är för något men vad är det som säger att det inte finns andra former av liv?
- Men det där är en diskussion som jag inte går in på här...

Giotto (NASA)
Giotto sändes upp med Ariane 4 1985-07-02 och passerade ungefär 540 km från Halleys komet 1986-03-13. Giotto sände färgbilder då den närmade sig Halley men strax innan passage försvann nedlänken beroende på
skräp från Halley. Detta var inte alls oväntat, det skulle nog ha blivit en överraskning om Giotto hade fungerat
hela vägen. Giotto lades i ett sorts "Stand-By läge" efteråt.
I April 1990 då Giotto skulle passera Jorden provade man aktivera Giotto igen och det visade sig att vissa instrument var helt oskadda medan andra var delvis skadade men användbara. Kameran var däremot helt paj.
Giotto passerade därefter kometen Grigg-Skjellerup i Juli 1992 utan större störningar.

Mesenger (NASA)
Messenger sändes upp den 3 augusti 2004. Messenger är den enda rymdsonden som besökt/besöker Merkurius i "modern" tid. (Mariner 10 gjorde tre förbiflygningar 1974/75)
Messenger har när detta skrivs (dec-08) gjort två förbiflygningar och ska i mars 2011 gå in i en omloppsbana runt Merkurius.
Länk till NASA's sida om Messenger.

Magellan (NASA)
En noggrann radarkartering av Venus. Sändes upp i Maj 1989 och har studerat 98% av Venus yta med en upplösning
på 300 m.
Mer info om Magellan från JPL.

Galileo (NASA)
En av de mest lyckade planetsonderna, möjligen med undantag för Voyager. (Det beror lite på vem man frågar).
Sändes "upp" från rymdfärjan 1989-10-18 och flög först förbi Venus och Jorden för att samla fart för en sväng
ut i asteroidbältet. På väg ut upptäckes att den stora antenen (ser ut ungefär som ett stort paraply) inte gick
att fälla ut. Hela uppdraget var i fara men en mindre antenn på Galileo gick att använda, dessutom gjordes en hel del förändringar i mjukvara på Galilei samt på Jorden. Det kompenserade förlusten av antennen till viss del.
Galileo passerade första gången genom asteroidbältet i slutet av 1991 och början av 1992 med höjdpunkten den 29 oktober 1991 då asteroiden Gaspra passerades.
Efter den passagen gjorde Galileo ytterligare en sväng förbi Jorden för att hämta ytterligare fart och gjorde andra besöket i asteroidbältet under andra halvan av 1993.
Den 28 augusti 1993 passerades asteroiden Ida då fler foton och mätningar gjordes.
Galileo fortsatte sen mot Jupiter.
Innan Galileo var framme inträffade en mycket sällsynt händelse då resterna av kometen Shoemaker-Levy 9 slog ned på Jupiter. Galileo hade första parkett vid det nedslaget och kunde sända hem bilder av de hittills kraftigaste explosionerna i solsystemet (förutom de på Solen) som har iakttagits.
I Juli 1995 släppte Galilei en sond ner i Jupiteratmosfären som kunde rapportera om atmofärens sammansättning, tryck, temperatur m.m. tills den dukade under så småningom.
Galileo själv har sedan dess gjort mängder av nära förbiflygningar av många av Jupiters månar och levererat
data över alla forskares förväntan.
Galileo Home Page
Galileo Probe Home Page
Education and Public Outreach (här finns många bilder)

Ulysses (ESA/USA)
Utforskar solens polområden som inte kan ses från Jorden normalt. Ulysses sändes iväg från en rymdfärja under oktober 1990 och skulle gå i en bana över solen poler. (En s.k. polär bana).
För att kunna gå in i en sån bana var man tvungen att runda Jupiter för att få fart i den riktningen. Det verkar lite omständingt att göra så men det går inte på annat sätt.
Ulysses går i en bana på ett avstånd som närmast Solen av 1,5 AU och som längst ifrån 5,2 AU.
1 AU = 1 atronomisk enhet, Jordens medelavstånd till Solen, ca 150 milj km.
Det betyder att Ulysses är ganska långt utanför Jordens bana, faktiskt.
Ulysses kraftkälla var ett "kärnkraftsbatteri" och i februari 2008 to strömmen slut. Uppdraget varade ändå 18 år och 9 månader.

Mars Climate Orbiter (NASA)
Sänder upp den 11 december 1998. Tanken med den var att man tillsammans med Mars Polar Lander skulle studera klimatet på Mars från omloppsbana under en längre tid. Då sonden hade gått in i omloppsbana och rundade Mars baksida försvann signalen helt planenligt, men sonden hördes aldrig av igen. Efter en "haveriutredning" upptäckes att de som hade skrivit programvaran hade gjort bort sig ordentligt. Det fungerar så att när navigeringdatorn ombord vill att MCO ska minska farten med ett visst värde ger den order till styrraketerna att brinna i en viss tid för att ge sonden önskad hastighetsändring. Problemet var bara att navigeringsdatorn "trodde" att styrraketerna räknade i N (Newton) medan de i själva verket väntade sig ett värde räknat i lb. (pound). Ett pound motsvarar 4.45 N så när dator gav en order blev den 4.45 ggr så "ordentligt" utförd.
Det gör att programmeringsfelet hos MCO till ett av de dyraste i rymdfartens historia, (ca $125 miljoner), helt i klass med första uppskjutningen av Ariane 5.
Hela MCO-projektet kostade ca 2,3 miljarder SEK. (I dagens dollarkurs) Man kan diskutera om hela projektet havererade tillsammans med MCO (Mars Polar Lander havererade också) eller om man ska räkna delar av projektet som lyckade, men dyrt var det hursomhelst.

Mars Polar Lander (NASA)
Sändes upp den 3 januari 1999 (23 dagar efter Mars Climate Orbiter) och skulle tillsammans med MCO undersöka Mars klimat. MCO från omloppsbana och MPL från ytan. I likhet med MCO havererade MPL vid ankomsten till Mars. Anledningen till haveriet är okänd, men en teori är att datorn på MPL blev lurad av vibrationer i sonden just innan den skulle landa. Datorn trodde att den hade landat och slog av motorerna på en höjd av ca 40 m.

Mars Reconnaissance Orbiter (NASA)
Sändes upp med en Atlas V-401 bärraket den 12 augusti 2005.
Uppdraget bestod/består i att från omloppsbana runt Mars göra mätningar på Mars yta under en period på 2 Jordår.
MRO gick in i bana runt Mars den 10 mars 2006 och de vetenskapliga underskningarna kunde starta.
MRO har ett stort antal vetenskapliga instument ombord som t.ex.

HIRISE (High Resolution Imaging Science Experiment) - en kamera med 0,3 m upplösning från 300 km höjd.
SHARAD (Shallow Subsurface Radar) ska leta efter vatten på och framför allt under Mars yta.

MRO's huvudsakliga uppgift är att leta vatten på Mars. Andra rymdsonder har bevisat att vatten i flytande form har funnits där, MRO ska "bara" hitta det.
Många av bilderna från MRO är fantastiska, se bara på den här. Den föreställer spår efter "dust-devils" (små tromber) på Mars yta. Du kan läsa och se mycket mera om MRO på MRO's hemsida.

Mars Phoenix (NASA)
Sändes upp med en Delta II den 4 augusti 2007. Landade i närheten av Mars nordpol den 26 maj 2008 och ska leta efter vatten under Mars yta under ett par månader. Man vet genom tidigare sonder att vatten har funnits på Mars, nu gäller det bara att förstå var det har tagit vägen. Många (de flesta) forskare tror att det kan finnas stora mängder vatten som permafrost under Mars yta. Det är det som Mars Phoenix ska undersöka.
Mars Phoenix hemsida här kan du hitta senaste nytt, bilder, beskrivning av rymdsonden med dess vetenskapliga instrument m.m.
Phoneix-projektet är numera avslutat då landaren (helt enligt planerna) har "frusit ihjäl" när det blev vinter på Mars.

Cassini (ESA/NASA)
Cassini har utforskat Saturnus på ungefär samma sätt som Galilei utforskade Jupiter. Den anlände i juli 2004 och släppte en sond mot månen Titan i januari 2005. Huygens (sonden) fann att det fanns sjöar av naturgas där.
Cassini-Hyugens Mission Home Page (Jet Propulsion Laboratory)

Spirit och Oppurtunity (NASA)
Två rovers som landade på Mars yta i juli 2004.
Min sida som handlar enbart om Spirit och Opportunity.

Dawn (NASA)
Sändes upp den 27 september 2007 Ska utforska de två största asteroiderna Ceres och Vesta. Dawn kommer att anlända till Vesta i september 2011 och Ceres i februari 2015.
Dawn Mission Home Page (Jet Propulsion Laboratory)

Hubble Space Telescope (ESA/NASA)
Redan på 40-talet lade Lyman Spitzer fram tanken om ett teleskop i rymden. Ett sådant skulle kunna ta bilder med en upplösning som inte är möjlig på Jorden. På 60-talet började man på allvar att undersöka möjligheterna för ett rymdteleskop och på 70-talet satte man igång med konstruktionen av teleskopet som fick namnet Hubble Space Telescope eller bara HST. HST observerar i synligt ljus och delar av det ultravioletta spektret.
HST skulle lyftas i omloppsbana av rymdfärjan någon gång 1987-88 var det tänkt först men 1986 inträffade Challenger-olyckan så alla flygningar med färjan ställdes för en tid.
Först 1990 med STS-31 kom HST upp i rymden. När man satte igång teleskopet visade det sig till allas förfäran att teleskopet led av något som kallas sfärisk abberation (Googla om du inte vet vad det är - spegeln var felslipad helt enkelt). Nu visade det sig sedan att spegeln egentligen var gjort korrekt enligt mätutrustningen, kan man säga, det var kalibreringsinstrumentet för att kontrollera slipningen som var felaktigt.

HST var i alla fall i stort sett obrukbart i detta skick så man skickade upp ett reparationsteam med en rymdfärja i december 1993. Det huvudsakliga uppdraget var att i princip skulle sätta glasögon på Hubble. Man skulle, mycket enkelt uttryckt, sätta dit korrigerande linser. En del annan utrustning som kameror, gyroskop, datorer/mjukvara byttes ut/uppgraderades också.

När man sedan satte igång HST efter reparationen överträffade resultatet alla förväntningar. Man kunde nu se saker med en upplösning som var helt otänkbar tidigare. Man har fått mängder med svar på många frågor men med Hubble har man även fått många nya frågor. HST är nog det instrument som mest har förändrat astronomin, med undantag för Galileos kikare.
Med HST har man mer noggrant kunnat mäta den s.k. Hubblekonstanten. (om det nu verkligen är en konstant, egen anm). Konstantens storlek är avgörande för att kunna förutspå universums utveckling, den är m.a.o. grundläggande för kosmologin.
HST har kort sagt totalt förändrat stora delar av astronomin och dess betydelse har varit/är enorm. Du kan läsa mycket mer om HST här:
Hubbles hemsida. http://hubblesite.org/
Ett av Hubbles många bildgallerier. http://heritage.stsci.edu/gallery/gallery.html
Hubbles sida på NASA. http://hubble.nasa.gov/

Spitzer (NASA)
Spitzer är ett teleskop som observerar mest i infrarött. Spitzer har hittat (för att nämna några saker) platser i universum där stjärnor föds, tecken på exoplaneter (planeter runt andra stjärnor än Solen) m.m. Spitzer är också mycket användbart vid observation av mycket avlägsna objekt där ljuset är så rödförskjutet att det hamnar i det infraröda området.
Spitzer har öppnat ett helt nytt observationsfönster för oss genom att den infraröda strålningen från universum inte når ned i någon större omfattning till jordytan.
Till skillnad mot de flesta andra sonder (sonder, teleskop m.m.) går Spitzer inte i en bana runt Jorden utan i en bana runt Solen. (Alla går iofs runt solen, men ni förstår vad jag menar..) :)

Kepler (NASA)
Kepler har egentligen bara en uppgift, men inte vilken som helst. Kepler letar efter planeter runt andra stjärnor som är någorlunda lika Jorden. De planeter som man hittade i början var alla gasjättar. (Som Jupiter och Saturnus ungefär) Kepler letar efter de otroligt små variationerna i ljusstyrka som blir resultatet när en planet skymmer solskivan. Kepler har när jag skriver detta (2010-11-02) hittat 7 konfirmerade planeter. Kepler har hittat över 700 "kandidater" som inte är verifierade än.

Compton Gamma Ray Observatory (NASA)
Sändes upp 5 april 1991 och återvände till Jorden den 4 juni 2000. Tittarde som namnet antyder på gammastrålar speciellt från s.k. gamma-ray-bursters. En gamma-ray-burster kännetecknas av att den ger ifrån sig en kraftig kortvarig gammapuls medan det sällan finns något synligt objekt på den platsen som gammapulsen kom från. Med CGRO skulle man snabbt kunna lokalisera platserna och rikta andra teleskop som tittar i synligt ljus mot dem. CRGO detekterade den 23 Januari 1999 en mycket kraftig gammapuls och den här gången lyckades man observera den i synligt ljus innan den försvann igen.
Man upptäckte att pulsen kom från en galax som befann sig på ca 9 miljarder ljusårs avstånd. Man räknade också ut att energin som krävdes för en så kraftig puls motsvarade att två solmassor omvandlades till ren energi. Därför är astronomernas teori att gammapulserna (åtmistone vissa av dem) kommer från antingen två kolliderande neutronstjärnor eller en kollision mellan en neutronstjärna och ett svart hål.

Chandra X-ray Observatory (NASA)
CXO är ett observatorium som kan se i röntgen-området. Det används för att observera strålning från högenergiska objekt som t.ex. svarta hål, neutronstjärnor, pulsarer, supernovor och liknande. Jag tänker inte ge någon närmare beskrvning utan hänvisar till Chandras hemsida på Harward: http://chandra.harvard.edu/ och info om Chandra på Wikipedia. http://en.wikipedia.org/wiki/Chandra_X-ray_Observatory

Clementine (NASA)
Sändes upp 1994-01-25. Den första uppgiften var att gå i omlopp runt månen i ca 2 månader och kartlägga månen med en LIDAR (Light Detection And Ranging, en sorts radar där laser används istället för radiovågor).
Efter månbesöket var meningen att Clementine skulle gå till astreroiden 1620 Geographos men p.g.a.
fel på Clementine kunde inte det genomföras.
I juni 1994 tappade man kontakten med Clementine.

Lunar Prospector (NASA)
Sändes upp 6 januari 1998 med en Athena II bärrkaet.
Lunar Prospectors huvuduppgift var att hitta vatten på månen. Man hittade tecken på vatten nära polerna, vilket var mycket värdefullt. Om det skulle vara möljigt att utvinna vattnet där, skulle vi inte behöva ta med oss allt vattnet från Jorden.
Uppdraget är numera avslutat.

Mars Science Laboratory (Curiosity) (NASA)
Landade på Mars den 6 augusti 2012.

Lunar Precursor Robotic Program (LPRP). (NASA)
LPRP innehåller 2 sonder:
Lunar Reconnaissance Orbiter (LRO) och Lunar CRater Observation and Sensing Satellite (LCROSS).
Jag slutar aldrig att förvånas över NASA's (och militärens/flygets i allmänhet) nästan sjuka förkärlek för förkortningar.
Alltså: LPRP är ett projekt som ska undersöka månen för att återvända dit och innehåller 2 sonder: LRO och LCROSS. Glasklart.
LRO ska gå i en låg polär bana för att leta efter landningsplatser, ev. mineralfyndigeter m.m. Omloppsbanan är så låg som 50 km. Månen har ingen atmosfär, därför är det möjligt att ha en sån låg bana utan att sonden störtar.
LCROSS ska fortsätta där Clementine och Lunar Prospector slutade. Det huvudsakliga syftet är att hitta vatten (is) på månen.
LPRP är tänkt att bana vägen för "återkomsten". Sedan Apollo 17 lyfte från månens yta har vi ju aldrig varit dit.
Uppdraget är numera avslutat. (oktober 2009)

Kommande uppdrag

Det finns ju ett antal planerade och föreslagna uppdrag hos JPL också.

Hubble Space Telescope kommer att ersättas av The James Webb Space Telescope. (JWST) JWST ska skjutas upp med en Ariane 5 under 2014. Primärspegeln hos JWST kommer att vara 6,5 m i diameter mot 2,4 m för HST. hela teleskopet kommer att utklassa HST i prestanda på alla områden.

Här kan du se mer vad NASA/JPL ska göra i framtiden.
Här kan du se mer vad NASA/JPL har föreslagit att de ska göra i framtiden.

Parkinsonförbundet