Rymdstationer

 

Då USA hade landat på månen och utropat sig till segrare i rymdkapplöpningen sade Sovjet i god Sovjetisk anda att de (Sovjet) aldrig hade deltagit i en kapplöpning. (till månen alltså)
Hur det var med sanningshalten och halten av propaganda i det uttalandet får andra bedöma.
Sovjet hävdade i alla fall att deras rymdprogram hela tiden hade inriktningen på rymdstationer. Faktum är också att Sovjet/Ryssland alltid har haft ett ordentligt försprång på USA när det gäller rymdstationer.
Detta gäller på sätt och vis även idag, jag skriver mer om det längre ned om ISS.

Saljut-serien

Först ut bland rymdstationerna var Saljut-serien från Sovjet.

Saljut 1Saljut 1

Sköts upp i April 1971. Fyra dagar efter Saljut 1 sköts Soyuz 10 upp för att docka med Saljut 1 men försöket misslyckades. Dockningen lyckades visserligen, men det gick inte att öppna luckan mellan Soyuz och Saljut 1.
Senare sändes Soyuz 11 upp och de lyckades docka med Saljut 1. Efter 24 dagar skulle Soyuz 11 återvända, men en ventil öppnades när de separerade från Saljut 1 och besättningen, Vladislav Volkov, Geordi Dobrovolski och Viktor Patsayev, omkom.
Inga fler uppdrag gjordes.

Saljut 2

Sköts upp 3 April 1973. Stationen drabbades av dekompression innan den bemannades troligen beroende på att ett Proton-steg exploderade i närheten av stationen och gjorde ett hål i rymdstationens vägg. Den 28 maj 1973 återvände den till Jorden.

Saljut 3

Sköts upp 25 Juni 1973. Senare under sommaren dockade Soyuz 14 med Pavel Popovich och Yuri Artyukhin ombord. De stannade där i 15 dagar och gjorde diverse försök varefter de återvände till Jorden. Soyuz 15 sändes senare upp, men de lyckades inte docka med stationen. Inga fler försök gjordes.

Saljut 4

Sändes upp i December 1974. Saljut 4 liknade Saljut 1 väldigt mycket men var även utrustad med 3 stora solpaneler.
Två uppdrag gick till Saljut 4. Det första var Soyuz 17 i Januari 1975. Den 5 april skulle Soyuz 18 sändas upp till Saljut 4 men avbröts då uppskjutningen inte gick som den skulle. Besättningen överlevde. Detta uppdrag fick beteckningen Soyuz 18a.
Den 24 Maj 1975 försökte man igen och den här gången gick allt bra. Besättningen från Soyuz 18 (den kallades så) stannande 66 dygn i omloppbana innan de återvände.

Saljut 5

Sköts upp i Juni 1976. Hade huvudsakligen militära uppgifter
Tre uppdrag gick till Saljut 5. Den 6 Juli 1976 sköts Soyuz 21 upp och stannade där i 49 dagar. Den 14 Oktober sköts Soyuz 23 upp men de kunde inte docka med Saljut 5 och uppdraget avbröts. Den 7 Februari 1977 sköts Soyuz 24 upp och stannade på Saljut 5 i 17 dagar.

Saljut 6

Sköts upp 29 September 1977. Den första i "andra generationens rymdstationer". Den stora skillnaden mot deSaljut 6 tidigare stationerna var livslängden. Saljut 6 (och de kommande stationerna) konstruerades så att de skulle klara sig under en mycket längre tid i omloppsbana.
Det första uppdraget till Saljut 6 gjorde Soyuz 25 som sköts upp den 9 Oktober 1977. Efter problem med dockningsmekanismen återvände Soyuz 25 till Jorden 2 dagar senare.
Nästa uppdrag var Soyuz 26 som startade den 10 December 1977. De kunde docka med Saljut 6 utan problem och stannade där i 37 dagar.
Soyuz 27 startade den 10 Januari 1978 och stannade i 64 dagar. Syftet med detta uppdrag var bl.a. att besättningen från S-27 skulle återvända i S-26. Besättningen från S-26 stannade kvar på Saljut när besättningen från S-27 lämnade dem.
Detta var första gången tre rymdskepp var dockade tillsammans. (samtidigt)
Nästa uppdrag till Saljut 6 var Soyuz 28 som startade 2 Mars 1978. Ombord fanns Vladimir Remek från Tjeckoslovakien och han blev den förste astronauten som inte kom från USA eller Sovjetunionen.
På Saljut 6 fanns redan Yuri Romanenko och Geordi Grechko som sändes upp med Soyuz 26. Besättningen återvände den 10 Mars.
Den 16 Mars återvände även Yuri Romanenko och Geordi Grechko i Soyuz 27.
Soyuz 29 sändes upp den 15 Juni 1978 och Soyuz 30 den 27 Juni 1978. På Saljut gjordes ånyo en "switch" så att besättningen från S-29 återvände med S-31.
Under resten av stationens livstid gjordes flera "switchar" m.m. Totalt gjordes 16 uppdrag till Saljut 6 och den var bemannad total 676 dagar. Soyuz 40 som sköts upp den 14 Maj 1981 var det sista uppdraget. Stationen återvände slutligen till Jorden den 29 Juli 1982.

Saljut 7Saljut 7

Sändes upp den 19 April 1982.
Väldigt lik Saljut 6. Totalt 9 uppdrag gick till Saljut 7, bl.a. två internationella uppdrag. Den 13 Maj 1982 startade Soyuz T-5 som var det första uppdraget till Saljut 7.
Bland uppdragen kan nämnas Soyuz T-7 (andra kvinnan i rymden) och Soyuz T-11 som hade den förste astronauten från Indien ombord.
Saljut 7 var en mycket lyckad rymdstation. Den föll tillbaka till Jorden över Argentina den 7 Februari 1991 efter nästan 9 år i rymden.

MirMir Space Station

Mir brukar kallas den första stationen i den "tredje generationen". Den sändes upp den 19 Februari 1986 och fick sitt första besök av besättningen i Soyuz T-15. Soyuz T-15 dockade först med Mir och stannade där i drygt 50 dagar, sedan gjorde de ett kort besök på Saljut 7 varefter de återvände till Mir igen.
Det finns mängder av info om Mir. Stationen hade en mycket längre livslängd än vad konstruktörerna hade tänkt sig, väldigt mycket för lång enligt vissa...
Det (tillsammans med att man försökte att dra ned budgeten lite efter Sovjetunionens fall) fick till följd att mot slutet av stationen liv råkade ut för en del incidenter. De två största är nog eldsvådan ombord den 23 Februari 1997 och krocken med ett obemannat Progress-rymdskepp i Juni samma år. Orsaken till de två olyckorna får nog i bägge fallen sägas vara försök till att spara pengar. Antingen genom att använda fel/billig utrustning eller att försöka få stationen att fungera mycket längre än vad det var tänkt från början.


Här kan du läsa mycket mer om Mir. http://www.chron.com/content/interactive/space/missions/mir/

Valeriy Polyakov vistades på Mir i 437 dagar från 1994-95. Det är i skrivande stund rekord och jag skulle inte tro att det slås förrän det börjar bli allvar i förberedelserna för en Marsresa. (Stackars man, min kommentar...)

Här kan du se en mycket bra interaktiv beskrivning på Mir's olika moduler och utbyggnad genom åren.Mir faller till Jorden
http://www.russianspaceweb.com/mir.html

Slutligen återvände Mir till Jorden den 21 Mars 2001. Stationen var 5511 dagar (drygt 15 år) i omloppsbana och gjorde ungefär 90000 varv runt Jorden.

Man använde ett Progress-rymdskepp för att kunna styra Mir dit man ville inför Mir's återinträde i atmosfären. Detta fungerade utmärkt och Mir återinträdde över Fidjiöarna och de delar som inte brann upp störtade i södra Stilla Havet.

 

Skylab

Skylab var USA's första rymdstation och sändes upp med en något modifierad Saturn V bärraket (samma somSkylab Apollo). Skillnaden bestod i mycket grova drag att de till Skylab hade inrett det 3:e steget till rymdstation.
Uppskjutningen skedde den 14 Maj 1973. Vid uppskjutningen lossnade en värmesköld och den ena solpanelen gick inte att fälla ut och det medförde att Skylab hade en stor brist på elkraft. Detta medförde i sin tur många problem, ett var att temperaturen steg kraftigt ombord på Skylab. De första astronauterna fick göra omfattande reparationer och de lyckades göra Skylab någorlunda funktionsdugligt igen.
Skylab fick under dess livstid besök av tre omgångar astronauter. Själva uppskjutningen av Skylab brukar benämnas SL-1, SL-2 sändes upp 25 Maj 1973, SL-3 sändes upp den 28 Juli 1973 och SL-4 den 16 November 1973.
När de sista astronauterna lämnat Skylab placerades den i en parkeringsbana där NASA räknade med att den skulle hålla sig till 1979 då rymdfärjan skulle kunna ta hand om den.
På grund av skäl var inte rymdfärjan klar 1979 och på grund av ökad solaktivitet som gjorde att atmosfären expanderade (Skylab föll snabbare till Jorden då) hann inte NASA ta hand om Skylab.
Skylab föll till slut okontrollerat tillbaka till Jorden den 11 Juli 1979. Delar av Skylab hittades senare i Australien.

ISS (International Space Station)

1984 gav dåvarande president Ronald Reagan i sitt tal till nationen NASA i uppdrag att bygga en permanent bemannad rymdstation,
"We can follow our dreams to distant stars, living and working in space for peaceful economic and scientific gain", som han uttryckde det.Intrnational Space Station
Tankarna på en rymdstation hade funnits tidigare, det var med tanke på framtidens "rymdindustri" (bland annat) som färjan togs fram. Från början var det tänkt att bli en helt amerikansk affär och det bestämdes att stationen skulle heta Freedom.
Under andra halvan av 80-talet gick man igenom flera olika konstruktionslösningar där man till slut kom fram till något som påminner om ISS idag. Under 1988-90 skars dock budgeten ned flera gånger med mer förseningar till följd. Sen kollapsade Sovjetunionen och därigenom dog den sista resten av rymdkapplöpning som fanns kvar.
Strax därefter lades hela Freedom-projektet på is.
USA ville inte ge upp planerna på en rymdstation men man började inse att USA inte skulle klara av en utveckling av en rymdstation på egen hand.
USA hade pengar till en utveckling men hade inte så mycket erfarenhet av rymdstationer, USA's enda rymdstation var dittills Skylab.
I Ryssland var förhållandet det omvända. Där hade man gott om erfarenhet från Saljut- och Mir-projekten, men tre år efter Sovjet's fall fanns inga pengar att tillgå.
1993 lades då förslaget fram att USA och Ryssland samt flera andra länder skulle ta fram en rymdstation tillsammans. Detta förslag hade varit helt otänkbart 5 år tidigare, se så fort det kan gå.International Space Station
Stationen hade nu bytt namn från Freedom till Space Station Alpha.
I början av projektet var det många "logistiska" problem. Vissa länder ville inte att deras forskningsmodul skulle sitta granne med vissa andra länders forskningsmoduler. Det kunde vara av politiska eller religiösa eller vilka som helst skäl.
(Jag tycker personligen att olika länder på en rymdstation borde kunna samsas bättre än barn i sandlådan... det är dock bara min egen åsikt)
Man enades tillslut om en design (och inte minst komplicerat) ett namn. Namnet blev ISS (International Space Station). Det var nog inte det bästa namnet utan det var nog det enda namn som var tillräckligt intetsägande för att inget land skulle protestera mot det.
Jag ska inte beröra uppbyggnaden och fortskridandet så mycket (det finns några bra länkar här nedan).
ISS har kostat (och kommer att kosta) otroliga mängder med pengar. Man kan alltid diskutera om det är rätt att använda så mycket pengar på en rymdstation när det finns så mycket annat som pengarna skulle kunna gå till. Jag tänker nu på hjälp till tredje världen, miljön m.m.
Det är väl bara att konstatera att när det gäller den här typen av projekt (som kan ha militära effekter i framtiden) så verkar det finnas hur mycket pengar som helst. Sorgligt men sant.
Det är som någon under uppbyggnaden av ISS sade: "Det är mycket viktigt att bygga ISS klar snabbt så den är komplett när den störtar tillbaka till Jorden". :-)
Tekniken som änvänds på ISS (eller rättare sagt, kunnandet) är till stor del rysk. De bistod med erfarenheten och USA med pengarna när ISS byggdes. (Många andra länder bistod givetvis i mindre omfattning också).

Här har du lite data om ISS.

Storlek: 108 x 74 meter.
Vikt: ca 450 ton
Volym: ca 1250 m3. det är ungefär som en Boeing 737.
Omloppsbanan har 51,6° inklination och är på 370-460 km höjd. Det betyder att den är synlig lågt över horisonten (ca 20°) från södra Sverige och i extremfallen upp till Hudik/Sundsvall, men ISS är ganska svår (eller omöjlig) att få syn på från större delen av Sverige.

Här till höger kan du se ISS's storlek jämfört med andra rymdstationer.
Från vänster:
Saljut 1, Saljut 2/3/5, Skylab, Saljut 4, Saljut 6/7, MIR, ISS under uppbyggnad, ISS färdig, (MIR under uppbyggnad?)

Ett tips är att gå till www.heavens-above.com där du kan se om ISS är synlig just nu. (det gäller inte bara ISS, det gäller alla satelliter som kretsar runt Jorden)

 

Några bra länkar:
Här kan du se hur ISS har vuxit fram: http://esamultimedia.esa.int/multimedia/esa_iss_assembly_sequence/index_pop.html
Här finns också massor med info:
http://en.wikipedia.org/wiki/ISS_assembly_sequence
En mycket bra sida från NASA:
http://www.nasa.gov/mission_pages/station/structure/index.html

 

Parkinsonförbundet