Jorden, vår oas i rymden

Jorden är den tredje planeten från solen räknat och den vi av naturliga skäl vet mest om.

Det finns en sak som utmärker Jorden från alla andra himlakroppar som vi känner till: här finns liv!
Jag tror personligen att liv i någon form måste existera på andra ställen i universum men än så länge har vi inte hittat liv någon annanstans och är på sätt och vis ensamma. (Om man inte tror på UFO:n)

Credits: NASA

Credits: NASA

Jordens yta täcks till 71% av vatten. Därför kallas Jorden den blå planeten, vilket också kan ses tydligt på bilderna till vänster. Bilderna är tagna av besättningen på Apollo 17 på väg till månen.

Längst ut finns jordskorpan, den är mindre än 100 km tjock. Om man tänker på att Jordens radie är ca 6300 km inser man så tunn den verkligen är i förhållande till hela Jorden.
Under skorpan ligger den övre manteln som når ca 300 km djup. Konsistensen hos den övre manteln är ungefär som modellera. Seg, men formbar. Temperaturen är 1 200 - 1 300° C.
Under den övre manteln ligger helt logiskt den undre manteln. Här här temperaturen högre, men trycket är också mycket större, så den är ganska fast till konsistensen. Den undre manteln når till ca 2 900 km djup.
Här börjar den yttre kärnan. Det är en skarp gräns mellan den undre manteln och den yttre kärnan, den yttre kärnan är i flytande form.
Längst in med en diameter på ca 2500 km finns den inre kärnan som är i fast form. Här är temperaturen ca 5 000° C och trycket 5 miljoner ggr trycket vid ytan.

Jorden består av 35% järn, 30% syre, 15% kol och 13% magnesium. De övriga procenten delas av de andra grundämnena. Det gäller för hela Jorden. (hav, skorpa, mantel och kärna totalt)
Jorden massa ökar med mer är 100 ton varje dag beroende på att Jorden hela tiden utsätts för nedfall av små meteroider, de minsta är bara som dammkorn stora. Då och då faller någon större asteroid ned, så 100 ton är bara ett snittvärde.

Jordens atmosfär kan nedifrån och upp delas in i Troposfären, Stratosfären, Mesosfären, Termosfären, Jonosfären och Exosfären.
Värdena jag här nedan anger för höjderna på de olika lagren i atmosfären varierar beroende på vilken breddgrad men befinner sig på. Troposfären övergår exempelvis i Stratosfären på 7 km höjd i polartrakterna men på ca 17 km höjd i tropikerna. Värdena får därför tas som genomsnittliga, ungefär.
Troposfären. 0 - 11 km. Innehåller omkring 80% av gaserna i atmosfären. Sjunkande temperatur med höjden, men stor luftblandning p.g.a. temperaturskiftningar.
Stratosfären. 11 - 50 km. Temperaturen stiger med höjden. Det beror på att ozonlagret finns i stratosfären och ozonlagtet absorberar en del ultraviolett strålning från solen. Liten vertikal luftblandning.
Mesosfären. 50 - 85 km. Temperaturen minskar med höjden. Här är det riktigt kallt, det är i mesosfären de kallaste temperaturerna på Jorden har uppmätts. Världsrekordet ligger på - 143° C på 80-90 km höjd ovanför Kronogård/Nausta i Sverige. Nausta ligger i RFN:s provområde så jag har en avlägsen anknytning.. (mycket avlägsen...) (jag arbetar på RFN)
Termosfären. 90 - 600 km. Ökande temperatur med höjden. Temperaturen kan nå så högt som + 2000° C. Luftmolekylerna har mycket plats att röra sig i och rör sig därför fort. Temperaturen är egentligen ett mått på molekylernas/atomernas hastighet och har inget med trycket att göra. En människa skulle ändå uppleva det som iskallt där.
Det är faktiskt så att satelliter i lägre banor (t.ex. ISS) befinner sig i övre delen av Termosfären.
Exosfären. Börjar på ca 600 km höjd och övergår sakta i rymden.
Jonosfären. Bygger på elektriska laddningstillstånd istället för de övriga "sfärerna" som bygger på temperatur och lufttryck. Jonosfären är den klart viktigaste sfären för radioamatörer då det är den som bestämmer vågutbredning m.m. Se även mina sidor om amatörradio.
Jonosfären sammanfaller i höjd huvudsakligen med termosfären och exosfären.

	Av en märklig slump så är Solen och Månen i det närmaste lika stora sedda från Jorden. Solen är 400 ggr månens diameter men befinner sig 400 ggr längre bort. Solens vinkeldiameter varierar mellan 31,6 - 32,7 bågminuter och månens vinkeldiameter varierar mellan 29,3 - 34,1 bågminuter. Det får till följd att när Jorden, Månen och Solen står på linje med Månen mellan Jorden och Solen inträffar en total solförmörkelse som inte är speciellt stor (till ytan) på Jorden. Att den är liten till ytan innebär att man måste befinna sig på exakt rätt plats för att kunna se totaliteten. Totaliteten räcker bara någon minut också. (det varierar lite) Totala solförmörkelser inträffar ungefär 1 gång per år någonstans på Jorden, men skuggan av månen varierar från 0 till ca 50 mil i diameter. (om förmörkelsen sker på höga latituder är den större). Det betyder att det är väldigt sällan som man kan se en total olförmörkelse från en speciell plats. Den senaste totala solförmörkelsen vi hade i Sverige var den 30 juni 1954 och nästa sker 16 oktober 2126. Partiella solförmörkelser kan ses över ett mycket större område och ses därför oftare. Den senaste var den 1 augusti 2008. Jag har gjort en sida som handlar enbart om solförmörkelser. Månförmörkelser inträffar också när Solen, Jorden och Månen står på linje men nu stär Månen längst bort. En månförmörkelse kan ses över hela Jorden samtidigt så de är mycket vanligare, ungefär 1 gång/år. (det varierar också en hel del) Månen får en djupt röd färg beroende på att ljuset från Solen bryts i Jordens atmosfär.
Credits : NASA
Credits : NASA