Mars, den röda planeten

Den planet i vårt solsystem som närmast liknar Jorden är Mars. Den är visserligen mindre, endast 6790 km i diameter

Credits:NASA

Credits:NASA

jämfört med Jordens 12750 km. Detta får bl.a. följden att gravitationen vid ytan endast är ca 0,4 ggr Jordens, vilket i sin tur gör att Mars har svårare att hålla kvar en atmosfär.
Anledningen till att Mars har en väldigt tunn atmosfär är också att Mars praktiskt taget saknar magnetfält och det gör att solvinden får fritt tillträde till atmosfären så att den "blåser bort"med tiden.
Mars har två månar, Phobos och Deimos. De är bägge i storleksordningen 10-20 km och mer eller mindre potatisformade, så de är med stor säkerhet infångade asteroider.
Många rymdsonder har gått till Mars, de mest "berömda" är enligt mig Vikinglandarna, Pathfinder och naturligtvis de nu aktuella Spirit, Opportunity och Curiosity. Phoneix (som landade vid Nordpolen) har somnat in.
Vikingsonderna i början på 70-talet började den mer detaljerade utforskningen av Mars. Ett experiment som gjordes var (enkelt uttryckt) att förse Marsjord med näringsvätska för att se om något slumrande liv fanns där. Resultatet av experimentet blev (på sätt och vis väntat) att många forskare såg det som ett bevis på att det finns liv på Mars medan andra såg inga bevis alls utan resultaten gick alla att förklara med kemi. Än i dag diskuteras vad som egentligen blev resultatet av experimentet, men de flesta lutar åt att Vikingsonderna gav inget bevis för liv på Mars. Trots detta så var Vikingsonderna mycket lyckade.
1997 landade Pathfinder och hade till skillnad mot Vikingsonderna en liten fjärrstyrd rover med sig. Den kallades för Sojourner och var ett forskarlabb i miniatyr. (Inte att jämföra med Spirit och Opportunity, de var/är mycket mer avancerade). Den som vill läsa mer om Pathfinder kan titta på det här pdf-dokumentet från JPL/NASA.
Sommaren 2004 landade Spirit och Opportunity. (Se min sida om MER-sonderna) De är två rovers (ungefär som Sojourner) men mycket mer avancerade. Ursprungligen var det tänkt att de skulle fungera i ca 90 dagar, men de visade sig vara betydligt mer seglivade än vad man trodde. De fungerar forfarande (nästan) när jag skriver detta (feb-2010) så garantin har gått ut för länge sedan. (Spirit och Opportunity-rovrarna brukar kallas MER - Mars Exploration Rovers). Spirit körde fast i en sanddyn under våren 2009 och teknikerna har spenderat resen av 2009 på att få loss den. Men nu har NASA gett upp försöken på att få loss den och neddegraderat den till "stationär forskningsplattform".
De har skickat ned mängder med information och lär nog hålla forskarna sysselsatta i flera år. De har även bevisat att det en gång har funnits flytande vatten på Mars yta. Det betyder givetvis inte att det har funnits liv där, men chanserna ökar, det har ju då funnits förutsättningar för liv.
Den 25 maj 2008 landade så Phoenix nära nordpolen på Mars. Man har länge misstänkt/vetat att det flytande vattnet som har funnits på Mars numer finns som is vid polerna. Phoenix hade som huvuduppgift att hitta isen. Phoenix hittade mycket riktigt också is där. Det är en mycket viktig upptäckt, inte bara för de som spekulerar i liv på Mars utan även för framtida rymdfärder till Mars. Du kan läsa mycket mer om Phoenix på University of Arizona - Project Phoenix Home och JPL's sida om Phoenix. (Bilden till höger länkar till NASA's site.)
Phoenix har, helt enligt planen, sommat in när Marsvintern började och lär knappast vakna upp mer.

Mars har också solsystemets största vulkan, Olumpus Mons (visserligen slocknad sedan lång tid tillbaka). Den är ungefär 21000 m hög över den omgivande slätten och täcker ungefär lika stor yta som Arizona. Stod man på sluttningen av vulkanen skulle man knappt märka att marken lutade.

Endurance Crater. En av de bästa bilderna från Mars yta, tagen av Opportunity (bilden är en mosaik av 258 bilder) Image credit: NASA/JPL/Cornell

Idag är Mars en öde planet. Det är inte omöjligt att senare utforskning kan visa att primitivt liv (alger, bakterier eller liknande) har funnits där (eller kanske t.o.m. finns än) men några högre livsformer finns det inte där.
Tidigare tyckte sig några astronomer se linjer på marken på Mars. Vem som såg vad är lite osäkert men en sak som är säker är att den italienske astronomen Sciaparelli såg vad han kallade canali på Mars. Canali betyder egentligen fåra eller något liknande, men icke italienska forskare översatte det snabbt till kanaler. Sedan dess tolkades canali som bevattningsdiken gjorda av en civilisation som höll på att torka ut. Sci-fi författarna/förläggarna har sedan dess gjort sig många pengar på det.

Mars är lite mindre än Jorden och har bara något lägre medeltemperatur och en atmosfär (visserligen tunn, men i alla fall). Det gör att Mars är mycket mer lik Jorden än vad Venus är lik Jorden.

Det har länge talats om att vi ska skicka en bemannad expedition till Mars. Den förste som började att seriöst undersöka möjligheterna för en Marsfärd var faktiskt Wernher von Braun i en bok från 1952.
Förslag/undersökningar för en bemannad Marsresa har gjorts många gånger sedan dess, en av de senare godkändes av George W Bush under 2005 och det lade riktlinjer för USA's framtida rymdäventyr. En Marsresa var en del av dessa riktlinjer. I dessa ekonomiska tider lade dock Barack Obama ned projektet, helt klart förståeligt.
Jag tror (tyvärr) inte att en Marsresa blir verklighet på länge än. Rent tekniskt så klarar vi det nog men det finns, enligt mig, andra (och mycket allvarliga) problem.
Några av de allvarligaste problemen anser jag är:
Hur reagerar en människa på det faktum att han/hon inte kan träffa någon annan än sina reskamrater på kanske 1,5 år? Man har gjort experiment där man stängde in ett antal frivilliga i ett "hus" under två års (Biosphere 2) och då visade det sig efter en tid bl.a. att deltagare som var bästa vänner när experimentet startade, kunde bli bittra fiender och helt sluta att att prata med varandra. Samma sak har man upptäckt när människor har levt en längre tid isolerade utan möjlighet att träffa andra t.ex. på expeditioner till Antarktis.
I fallet med en Marsresa kommer isoleringen att bli mycket värre än något någon annan har upplevt. I alla de tidigare fallen av isolering så har i alla fall de medverkade kunnat meddela sig med yttervärlden i princip med direktkommunikation. Under en Marsresa är det omöjligt, i värsta fall tar det ca 40 minuter från det man sänder ett meddelande till man kan vänta sig ett svar.
Man har sett att astronauter tappar ca 1-2% av benvävnaden (benskörhet, osteoporosis) för varje månad de är i tyngdlöshet fastän de tränar på löpband flera gånger om dagen. Om rymdfärderna inte är längre än en par månader eller något mer är inte det här något större problem. Men vad händer om rymdfärderna kanske är 18-20 månader långa? (som vid en Marsresa)
Vad händer om en astronaut får t.ex. blindtarmsinflammation och behöver en akut operation? Några av astronaterna måste ha kompetens i kirurgi och man behöver också en operationssal eller liknade ombord. Hur gör man när man opererar någon i tyngdlöst tillstånd?
Förutom detta så tillkommer en del andra problem som:
När astronauterna lämnar Jordens magnetosfär kommer de att utsättas för kosmisk strålning under en längre tid, vilket är dödligt.
En träff av en mikrometeorit skulle sätta effektivt stopp för expeditionen.
Man har framfört förslag på Marsresor som innebär att själva rymdskeppet är en urholkad asteroid. Det skulle lösa bägge de här problemen.
Men, som sagt, många och svåra problem återstår.

Mars sägs vara i opposition med Jorden när Solen, Jorden och Mars står på en linje.

Jorden har en ganska cirkelrund bana medan Mars bana är lite mer elliptisk. Mars och Jordens banor har också olika inklinationer (lutning mot ekliptikan). Att månen gör att Jorden "wobblar" lite har faktiskt också betydelse. Det är det som är förklaringen till varför datum för närmaste passage kan skilja sig en par dagar från datum för opposition.
I tabellen nedan kan du t.ex se att vid Marsoppositionen 2018 är avståndet mellan Mars och Jorden väldigt litet men den oppositionen sker mitt i sommaren. Vi får vänta till 2020 innan Mars får en bra opposition vintertid. Jag har lagt in data med rött från den oppositionen som det sades skulle innebära jordbävningar, vulkanutbrott m.m. på Jorden.
Man kan se att 2020 års opposition kommer också att bli en bra opposition. Inte fullt lika bra som 2003, men nästan. Den sker å andra sidan 1,5 månad senare så himlen kommer att vara mörkare. Den som väntar på nåt gott... :)