För de flesta förblir det en dröm att få uppleva en total solförmörkelse. Vid en total solförmörkelse blir det inte bara lite halvskumt i en par minuter utan temperaturen går från kanske +30° till +10° och tillbaka till +30° på 5 minuter. Under tiden förmörkelsen varar slutar också fåglarna kvittra m.m.
Det låter som om jag har upplevt en total förmörkelse men det har jag inte, än iaf...
Total solförmörkelse i Turkiet 2006.
Det finns "eclipse hunters"
på samma sätt som det finns "storm chasers". Ibland kallar de sig för "umbrofiler". (hehe, egen anm...) Interaktiv karta (Google Maps) av Xavier Jubier En äkta umbrofil (och lunofil, en som gillar månförmörkelser) (du kan även hitta den här)
De reser till världes alla hörn (ju avlägsnare desto bättre) för att se solförmörkelser.
Av en ren händelse (vissa ser det nog inte så) så är 1392000 / 3474 = 149 600 000 / 384 000 (ungefär 400). Dvs solen är 400 ggr så avlägsen som månen men är å andra sidan 400 ggr så stor. Det är det som gör att vi kan se solförmörkelser som vi gör.
Först några förklaringar:
Det finns fyrs typer av solförmörkelser:
I bilden till höger är Solen markerad med "L" och Månen med "S". "U" är förmörkelsens "kärna", umbran. Det är när man befinner sig i umbran som förmörkelsen är total. "P" är penumbran, här är förmörkelsen inte total, man ser den som en partiell förmörkelse.
Totala solförmörkelser är mycket ovanliga, det är därör det finns umbrafiler. Det sker totala förmörkelser ungefär en gång per år men umbran är bara ett ca 30 mil (ibland mycket smalare) brett stråk så det är liten chans att ett speciellt område får en total solförmörkelse över sig. Nästa totala solförmörkelse i Sverige kommer den 16 okober 2126. Det kommer dock flera partiella innan, i snitt en var tredje år. Totala solförmörkelser sker ungefär årligen någonstans på Jorden. Då umbran är så smal så är det i snitt 370 år mellan förmörkelserna på en given punkt.
Mänens bana är inte helt cirkelrund (den varierar mellan 363 104 km och 405 696 km) så då förmörkelserna kommer nära månens apogeum (när månen är som längst från Jorden) blir de ringformiga (umbran "når inte ned" till jordytan). Då ser man förmörkelsen som ringformig.
Totalitetens längd varierar också mycket. Fastän man befinner sig absolut i mitten av umbran så kan den teoretiskt inte bli längre är 7 min 31 s. Den längsta solförmörkelsen under 2000-talet varade i 7 min 8 s. Den började vid Maldiverna, och passerade sydspetsen på Indien. Passerade de centrala delarna av Thailand (över Bangkok 08:22 lokal tid) och Vietnam, nådde maximum väster om de norra delarna av Filippinerna. Den gick över Manila för att sedan gå ut i havet och så småningom upphöra i trskterna av Fiji.
Själva umbran är från i princip 0 till ca 20-30 mil bred. Den rör sig över jordytan med ca 1,7 km/s (6100 km/h). För att se förmörkelsen så länge som möjligt brukar umbrafilena chartra ett flygplan och flyga ikapp med umbran.
På det sättet kan man dra ut på förmörkelsen men flygplanets fart räcker på långa vägar inte till om man vill följa med umbran en längre tid.
Att se diamantringen är nog den mest hisnande delen av en total solförmörkelse. Den uppkommer när solen syns igen banom månen. När den börjar titta fram mellan bergen på månen för att vara exakt.
Det är lätt att förstå att många civilisationer tidigare (och än, skulle jag vilja påstå) trodde att en total solförmörkelse förebådade jordens undergång. Många civilisationer såg ju solen som sin Gud och att Gud försvann kunde bara betyda en sak. Jorden undergång var nära.
En hybridsolförmörkelse är en förmörkelse där förmörkelsen på vissa ställen är ringformig och vissa ställen total.
Saroscykeln
Kaldeerna som levde i Babylonien upptäckte saroscykeln flera hundra år före Kristus.
För att en total solförmörkelse ska ske behös det ett relativt sällsynt sammanträffande av flera faktorer. En total
solförmörkelse sker när solen, månen och jorden står ungefär på linje med månen mellan solen och jorden. Det måste
alltså vara nymåne vid en total solförmörkelse. Månen måste också befinna sig nära någon av dess noder där solen och
månens skuggor "möts" så inte månskuggan faller norr eller söder om jorden. Slutligen ska månen befinna sig på lämpligt avstånd från jorden i sin bana. Är den för nära blir det en ringformig solförmörkelse.
För att förutsäga förmörkelser behöver vi känna till det exakta värdet på 3 cykler:
Tidsperioden en fullmåne till nästa . Kallas även synodisk månad. En synodisk månad är 29,53059 dagar.
Tidsperioden det tar för en av månens noder att gå ett varv runt ekliptikan. Detta kallas ett drakoniskt år och är
346,62000 dagar.
Tidsperioden för månen att gå från perigeum (närmast jorden) till nästa perigeum. Detta kallas en anomalistisk månad. Den är 27,55455 dagar.
För att få fram när de sammanfaller så multiplicerar men helt enkelt med varandra och får då fram 6585,322 dagar. (ungefär)
223 synodiska månader = 6585,225958 dagar
19 drakoniska år = 6585,78095 dagar
239 anomaliststiska månader = 6585,53745 dagar
Det visar sig att dessa tre cykler "möts" var 6585,322 dagar.
Perioden på 6585.322 dagar kallas "saroscykeln" (uppkallad från ett grekiskt ord som betyder "att upprepa"). Detta är
ungefär 18 år, 11 dagar och 8 timmar (beroende på hur många skottdagar det finns).
Vid en förmörkelse (sol- eller månförmörkelse) kommer en till att ske 6585,322 dagar senare för då står jorden, månen
och solen i samma positioner igen. Inte exakt, men nästan.
En Saroscykel är 6585,322 dagar men INTE t.ex. exakt 6585 dagar. Det betyder att jag kan med hjälp av Saroscykeln
inte kan förutspå exakt var på jordytan (bara på ett ungefär) förmörkelsen kommer att ske, bara att det kommer att ske en förmörkelse.
Saroscykeln är inte exakt, den "glider" lite, solsystemet är inte så väluppfostrat, med den är en MYCKET god approximation. Om jag befnner mig under en total solförmörkelse så kommer den inte att vara total en saroscykel senare, den kommer att ske men jag kommer troligen att se den som partiell.
Det var ändå MYCKET imponerade av Babylonerna att uppäcka Saroscykeln.
Färöarna och Spetsbergen får uppleva en total solförmörkelse den 20 mars 2015.
Följande benämningar används:
TDur = Totalitetens längd.
C1 = Början på den partiella förmörkelsen
C2 = Början på totaliteten.
Emax = Totalitetens maximum.
C3 = Totalitetens slut.
C4 = Slutet på den partiella förmörkelsen
Alla tider är angivna i UT.
Färöarna (Torshavn, lokal tid = UT)
TDur = 2 m 0 s
C1 = 08:38, Alt 12.4°
C2 = 09:40:53, Alt 18,3°
Emax = 09:41:53, Alt 18,3°
C3 = 09:42:53, Alt 18,3°
C4 = 10:47, Alt 23,3°
Svalbard (Longyearbyen, lokal tid = UT + 1h) TDur = 2 m 27 s
C! = 09:11, Alt 10,0°
C2= 10:10:42, Alt 11,1°
Emax = 10:11:55, Alt 11,1°
C3= 10:13:09, Alt 11,1°
C4=
11:12, Alt
11,6°
Den kan tyvärr inte ses som total från Sverige.
Från Vidsel (Norrbotten) gäller:
C1 = 09:01:41 UT, Alt 21,4°
Emax = 10:07:23 UT, 90% av solskivan skyms då. Alt 23,6°.
C4
= 11:13:35 UT, Alt 23,8° Från Malmö (Skåne) gäller:
C1 = 08:42:31 UT, Alt 26,1°
Emax = 09:50:37 UT, 83% av solskivan skyms då. Alt 31,6°.
C4
= 11:00:55 UT, Alt 34,1°
Vill man inte bege sig ut till Färöarna kan man åka ut till spetsen på Lofoten. Där är solförmörkelsen inte total, men solen är skymd till 96% kl 10:03 UT.
